Dags att ställa frågan: Vad behöver killarna?

KOLUMNISTER

”Morsan”, 53, har alltid ­ varit drivande i jämställdhetsfrågor och nu säger hennes två söner att de ­hatar ”feminismen”.

”De är emot feminism”, säger hon. ”Och när jag ­börjar tala om makt­strukturer och allt som ­ligger bakom, så slår de ­bara dövörat till.”

Hennes söner är sura och besvikna. Och de är sura för att de tycker att vuxna särbehandlar flickor på deras bekostnad. Och särbehandlingen börjar tidigt. Den ­sätter fart redan på dagis och går sedan som en orättvis, röd tråd genom små­skola, fritids, mellanstadiet och gymnasium.

Och särbehandlingen­ ­yttrar sig på en massa ­olika sätt: Flickor anses ­vara ­”särskilda”, ”avvikande” och ”annorlunda” och ­måste därför ”stärkas” för att ­kunna ”utvecklas”. Och för att flickor ska ”utvecklas”, så måste de ges utrymme att göra sina ”egna saker”.

Och det gör flickorna med tjejträning och tjej­aktiviteter under tjejtimmar i olika slags tjejgrupper.

Och här finns enligt ”Morsan” en tendens, att lyfta fram flickornas olika ”svår­igheter”, att de har svårt att ”hävda sig” och ”ta plats”. Ja, på det hela taget är det ”synd om” flickor – bara för att de är … flickor.

”Morsan”: ”Här finns en risk, att de snälla småkillarna tar på sig skulden och undrar: Är det vårt fel att det är synd om flickorna? Är det vi som är skurkarna?”

Ja, hur reagerar grabbarna på alla tjejsatsningar?

”De är avundsjuka”, säger ”Morsan”. ”De känner sig utanför och tycker att de är diskriminerade. Det är ju aldrig något speciellt eller extra när det gäller dem. De tycker att de inte får ­samma uppbackning.”

Och enligt ”Morsan” har särbehandlingen av flickor lett till en ny uppdelning: flickor och pojkar knuffas in i olika världar och skillnaderna har förstärkts: de duktiga, högpresterande flickorna kontra de slarviga,­ ­busiga killarna. Och pojkar upp­fattas på det hela taget som något som är ”dåligt” för flickorna ...

Debattören Pär Ström har nyligen gett ut boken ”Mansförbjudet”, där han ger massor med exempel på den ensidiga och omfattande satsningen på bara flickor.

Helt rätt att satsa på ­flickor, kan jag tycka.

Men kanske är det dags, att också ställa sig ­frågan: men ­killarna då? Vad behöver de?

avMonica Gunne

ARTIKELN HANDLAR OM