Asylrättens dagar ser ut att vara räknade
Trots att EU i somras enades om en ny migrationspakt är asylrätten mer ifrågasatt än någon gång tidigare.
Polen vill avskaffa den helt. Åtminstone tillfälligt.
EU-chefen Ursula von der Leyen vill att flera länder ska kunna outsourca asylprocessen utanför EU.
Finns asylrätten överhuvudtaget kvar om tio år?
När EU-ledarna i dag samlas till toppmöte i Bryssel så ligger frågan om invandring överst på dagordningen. Detta trots att en ny migrationspakt klubbades så sent som före sommaren. En pakt som ska reglera hur flyktingmottagandet ska ske i EU.
Men stora framgångar för ytterkantspartier i EU-val och nationella val har gjort att de etablerade partierna känner sig pressade att gå längre för att inte förlora stöd hos väljarna.
Många länder vill se ytterligare åtgärder för att få ner asylinvandringen som i allt större utsträckning anses ha ekonomiska orsaker snarare än krig och förtryck. Viljan att ta emot de omkring en miljon invandrare som varje år söker asyl inom EU blir allt mindre. Särskilt när det gäller flyktingar från Afrika och Mellanöstern.
Tecknen på detta staplas på hög.
Italien har denna vecka börjat skicka ensamkommande män till Albanien där de ska få sin asylansökan prövad. Därmed blir man först i EU med att pröva outsourcing av asylprocessen. De som beviljas asyl kommer att få uppehållstillstånd i Italien. Övriga kommer att utvisas direkt från Albanien. Prövningen ska ta maximalt 28 dagar.
Eftersom Italien utökat antalet länder som ska betraktas som säkra att återvända till är det färre som kommer att beviljas asyl.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i ett brev uppmanat medlemsländerna att hitta ”innovativa lösningar” för att snabba på asylprocessen och öka antalet utvisningar. Hon pekar på möjligheten att lägga återvändarcenter utanför EU. Med andra ord en mer eller mindre direkt uppmaning till medlemsländerna att följa Giorgia Melonis Albanien-exempel. Meningen är att det ska avskräcka flyktingar från att ens försöka ta sig till Europa.
Polens premiärminister Donald Tusk, tidigare ordförande i EU, vill tillfälligt avskaffa asylrätten helt. Han anser att den utnyttjas för hybridkrigföring av länder som Ryssland och Belarus mot Polen. Finland har redan stiftat liknande lagar för att stoppa Ryssland från att skicka flyktingströmmar mot den finska gränsen. Sverige tillhör de länder som stöttar Polen.
Tyskland har beslutat att införa gränskontroller mot en rad grannländer. Detta efter ett antal islamistiska terrordåd och högerextrema Alternativ för Tysklands framgångar i delstatsval. Tyskland har varit det land som längst varit berett att ta emot ett större antal asylsökande. Men nu verkar det vara stopp. Målet är istället att öka antalet utvisningar.
Sverige som redan skärpt sin asylpolitik går nu ännu ett steg. Tidöregeringen vill bygga särskilda asylcenter där alla asylsökande måste bo under hela asylprövningen. De ska inte få lämna det län där asylcentret ligger och de får inte jobba under det första halvåret. Syftet är att avskräcka människor att försöka ta sig till Sverige.
Europa ser alltmer ut att gå i samma riktning som Australiens asylpolitik. Där får inga flyktingar som försöker ta sig båtvägen till landet rätt att sätta sin fot på australisk mark. Inte ens om de beviljas asyl. Australien har leasat ut sin process till pyttenationen Nauru och Papua Nya Guinea. De som får asyl erbjuds att stanna där.
De allt hårdare tagen är delvis en följd av att asylrätten allt oftare missbrukas. Den utnyttjas av människosmugglare som mot 10 000-tals kronor transporterar migranter långa sträckor över flera kontinenter för att sedan dumpa dem vid Europas dörr.
Numera är det få av de som kommer som bedöms ha verkliga asylskäl. De flesta är ekonomiska migranter. Vilket också avspeglas i att allt fler får avslag på sina ansökningar.
Problemet är att många av de som får nej inte reser tillbaka frivilligt. I stället försöker de överleva på svartjobb och blir del av ett skuggsamhälle där många utnyttjas.
Många vet att de kommer att få avslag men tar sig till Europa ändå med hopp om att kunna arbeta under asylprocessen och sedan avvika om de får nej.
Det är länge sedan asylsystemet fungerade som det var tänkt när asylrätten infördes efter andra världskriget.
Många europeiska ledare har muntligt fortsatt att försvara asylrätten samtidigt som de i handling försökt inskränka den. Nu börjar ord och handling mer följa varandra. Nu hörs varken Reinfeldts ”öppna era hjärtan” eller Löfvens ”vi bygger inga murar”.
Baserat på det kan man undra om asylrätten överhuvudtaget finns kvar 2035.
Just nu är rädslan stor för en ny flyktingvåg från Mellanöstern på grund av kriget i Gaza och Libanon.
I den senaste partiledardebatten var statsminister Kristersson, SD:s partiledare Jimmy Åkesson och socialdemokraternas Magdalena Andersson eniga om att Sverige inte ska ta emot några flyktingar från Libanon eller Gaza trots kriget.
Det är väldigt annat ljud i skällan jämfört med flyktingkrisen 2015.