Vi röstar inte alltid på det parti vi gillar bäst

KOLUMNISTER

VISBY. Väljarna röstar inte alltid på det ­parti de tycker är bäst. De väger in andra ­faktorer när de gör sitt val.

Kompetens är ett av dem.

Det är jämnt i statsministermatchen ­enligt Aftonbladet/United Minds. Lika många vill ha Fredrik Reinfeldt (M) som statsminister som Stefan Löfven (S).

Man kan tycka att frågan, och därmed även svaret, är helt irrelevant ­eftersom väljarna inte utser statsministern. Det gör ledamöterna när riksdagen samlas efter val­dagen.

Men det är att göra det för ­enkelt för sig.

Enligt forskning från framför allt statsvetarprofessorerna Sören Holmberg och Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet röstar nämligen väljarna inte alltid på det parti de tycker är bäst. De tar en rad andra hänsyn.

I senaste valet röstade var sjunde väljare på ett annat parti än det som de tyckte var bäst. Tio procent av de som lade sin röst på Socialdemokra­terna tyckte egentligen att ett annat parti var bättre.

I Moderaternas fall var det ännu fler, 16 procent.

Enligt ovan nämnda statsvetar­professorer finns det fyra komponenter, och alla är lika viktiga, som förklarar varför ett parti vinner ett val.

1 Det första är närhet. Det ­betyder i det här fallet ideologisk närhet. Väljaren lägger helt enkelt sin röst på det ­parti som de står närmast ­ideologiskt.

2 Det andra är agenda. Det gäller för partierna att se till att de egna favoritfrågorna hamnar högt på valets agenda. För Moderaterna skulle det nästa år ­kunna handla om ekonomin eftersom förtroendet för finansminister Anders Borg är stort. För Socialdemokraterna skulle det kunna handla om jobben eftersom deras förtroendekapital är högt på det området.

3 Den tredje komponenten är tydlighet. Det är enligt forskarna enklast för partier långt från mitten, exempelvis Sverigedemokraterna. Kanske är det också enklare för små partier. För Moderaterna och Socialdemokraterna är tydlighet inte lika lätt. Det kan skrämma fler väljare än det attraherar.

4 Den fjärde är kompetens. Det vill säga att göra troligt för väljarna att det egna partiet och dess företrädare kan erbjuda bra lösningar på ­dagens samhällsproblem.

Det är här matchen mellan Reinfeldt och Löfven, de enda realistiska statsministerkandidaterna, blir intressant. Just nu är det alltså lika många som vill ha den ene som den andre som statsminister. Så kommer det inte se ut när valdagen ­närmar sig.

Deras personliga egenskaper kommer spela stor roll, inte avgörande men stor, för valresultatet. Vem av dem tror väljarna leder landet på det mest kompetenta sättet? Vem har de bästa svaren på framtidens utmaningar?

På pappret har Fredrik Reinfeldt en politisk meritlista som är ungefär en mil lång. Stefan Löfvens är ultrakort, han sitter inte ens i riksdagen.

Men det är inte säkert att väljarna bryr sig om den formella kompetensen.

De kan grunda sin uppfattning om vem som leder landet bäst på något helt annat. Och sedan göra en taktisk övervägning innan de stoppar ner valsedeln i kuvertet.

ARTIKELN HANDLAR OM