Checkblocksjournalistik ska hanteras försiktigt

Foto: UPPDRAG GRANSKNING
KOLUMNISTER

Synnerligen snyggt foto, välklippt och dramatiskt iscensatt, visst, men jag förstod inte riktigt storheten med ”Uppdrag gransknings” program om att en kriminalare hade ”erbjudit” ett vittne pengar för att lösa mordet på Olof Palme.

Att döma av utskriften från förhöret refererade polisen bara till den belöning på 50 miljoner kronor som regeringen hade lovat till den som kunde komma med uppgifter som klarade upp brottet i domstol.

Allvarligare är förstås att en åklagare vilseledde rätten om huruvida denna belöning tagits upp i vittnesförhör.

Programmet blev närmast komiskt när reportern försökte klämma mig på att produktionsbolaget Strix betalat Christer Pettersson pengar för hans medverkan i våra program.

Det har ju aldrig varit en hemlighet, även om vi inte diskuterat beloppen.

Till skillnad från andra mediebolag, som betalade Pettersson för det ena eller andra, så mörkade vi aldrig att vi betalat. Vi berättade det och det finns ett viktigt skäl till att vi gjorde det.

Checkblocksjournalistik ska hanteras försiktigt.

När man betalar för information så påverkas mottagaren på ett sätt som riskerar att förvränga informationen. En historia kan helt enkelt bli lite för bra för att vara sann.

Därför finns det en poäng med att informera läsaren, tittaren eller lyssnaren om att det betalats pengar.
Ärlighet varar längst.

”Uppdrag gransknings” reporter försökte moralisera. Var det inte att utnyttja en missbrukare när vi betalade Pettersson?

Kanske, men hade han utnyttjats i mindre grad om han ställt upp gratis? I själva verket utnyttjar ju medierna dagligen folk av alla slag. Det ligger i sakens natur: utan människor, ingenting att rapportera.

Vi befann oss för övrigt i gott sällskap med andra checkblocks-journalister.

Innan vi gett Pettersson ett öre hade han fått 10 000 kronor av Sveriges Television för att medverka i samhällsprogrammet ”Striptease”. Jag nämnde det under ”Uppdrag gransknings” intervju, men av någon anledning kom det inte med i programmet.

Siewert Öholm – frid över hans minne – erbjöd Pettersson en liknande summa för att åka till Göteborg och delta i ett SVT-program. Även detta upplyste jag om under intervjun, men det verkar inte ha funnits utrymme för den informationen heller.

För 40 år sedan gav Sven Lindqvist ut boken ”Gräv där du står”. Titeln blev ett talesätt.

Frågan om huruvida missbrukaren Pettersson utnyttjades hade kanske fått ett mer utförligt och resonerande svar än det jag gav, om reportern gjort så och frågat folk i det egna mediehuset.


Säkrare bilar? Självkörande bilar borde bli säkrare än sådana som rattas av människor. Självkörande bilar behöver ju inte peta näsan eller gräla eller kolla sociala medier eller somna medan de rullar. Men vem tar ansvaret om de kör mot rött? Kan man åka med
i sin egen självkörande bil även om man klämt en vinare? Snart kommer en utredning med nya lagförslag.

Säkrare båtar?   Nästa steg blir självkörande båtar (vilket torde påverka den larviga regeln om 0,2 promille på sjön). Bussar, flygplan, snart är allting självkörande, till och med vaktparaden. Vi kan bara åka med och peta näsan och gräla och kolla sociala medier eller somna. Bekvämt, men hur tråkigt som helst.

ARTIKELN HANDLAR OM