Mejla

Oisín Cantwell

Viktigt att hovrätten säger nej till bortträngda minnen

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

Det är för väl att hovrätten friade mannen som dömdes till tre års fängelse med bortträngda minnen som i princip enda bevis.

Att han över huvud taget åtalades är anmärkningsvärt.

I somras fälldes en man för grovt sexuellt utnyttjande av underårig sedan hans dotter i vuxen ålder gått i terapi och under hypnos börjat minnas vad hon ska ha utsatts för.

Det domslutet revs på mycket goda grunder upp av hovrätten för västra Sverige i dag.
Domstolen konstaterar att dotterns berättelse långsamt vuxit fram och blivit allt mer detaljerad.

Dessutom har en expert vittnat om hur forskningsvärlden är delad i synen på bortträngda minnen, den vetenskap som bevisningen i målet i allt väsentligt bygger på.

Den sakkunnige berättade bland annat att forskningen talar för att hypnos ökar risken för att felaktiga minnen uppstår, vilket finns dokumenterat i ett betydande antal fall.

Han påpekade även att åsikten att människors minnen av starkt obehagliga upplevelser kan lagras bortom medvetandet är kontroversiell.

Då bevisningen i övrigt bestod av att kvinnans mamma och syster tror på henne och de flesta domstolar är petiga med att i möjligaste mån inte fälla felaktigt föll åtalet ihop som ett korthus.
Vad har egentligen åklagaren och Göteborgs tingsrätt, som dömde mannen, sysslat med?

En enligt tingsrätten graverande omständighet var att mannen vid ett tillfälle tvättat ett lakan, vilket kopplades ihop med att den unga kvinnan minns en våldtäkt då hon började blöda.

Ni hör hur det låter. På andra sidan hypnosen är en alldaglig insats i hushållet plötsligt ett tungt vägande indicium.

Övergreppen ska ha pågått i hemmet från det att flickan var fyra tills hon fyllde 13 utan att någon annan i familjen märkt ett dugg. Möjligen borde även där en varningsklocka ringa.
Tingsrätten valde dessutom att tro på en psykolog som är något så unikt som en person som kan skilja på korrekta minnen och felaktiga. Att hon inte kunde presentera något vetenskapligt stöd för denna påstådda insyn i andra människors hjärnor bekymrade inte domstolen.

Denna psykolog borde för övrigt omedelbart delge vetenskapen den metod hon använder, för forskarvärlden i övrigt känner inte till den.

Det förvånar med andra ord inte att "hovrätten ställer sig skeptisk" till denna expert och i nästa andetag understryker att det finns en risk för att hypnos faktiskt skapar minnen.
Att bevisningen var tunn som ett frosttäcke är inte det enda egendomliga i fallet.

Det borde i ljuset av det vi på senare år har lärt oss om bortträngda minnens stundom katastrofala inverkan på juridiken inte vara möjligt att väcka åtal på dessa grunder. Än mindre att fälla en person.

Domar har rivits upp, däribland en rörande en man som dömdes till 14 års fängelse för grova våldtäkter på sin dotter sedan hon gått i terapi och sade sig börja minnas. Mannen hann avtjäna straffet innan han fick upprättelse.

Quick-cirkusen ska vi bara inte tala om.

Det ligger en tragedi i att detta fall gick så långt. För kvinnan som, rätt eller fel, är övertygad om att hon har utsatts för övergrepp.

Och för hennes pappa, som har gått igenom en mardröm och i första instans dömdes till fängelse för ett av de mest stigmatiserande brotten som finns. 

Det enda positiva i den här djupt sorgliga historien är att sunt förnuft och rättssäkerhet ännu tycks vinna i slutändan.

Av: 

Oisín Cantwell

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Oisín Cantwell