Därför rensas profilerna ut

Foto: Gustav Fridolin får hård kritik av det före detta språkröret Birger Schlaug i ett blogginlägg.
KOLUMNISTER

Partierna som sparkar färgstarka företrädare biter sig själva i tummen.

I det korta perspektivet blir det säkert lugn och ro.

Men på längre sikt blir det riktigt tråkigt. Urtrist, faktiskt.

En nygammal metod har åter blivit populär när riksdagsledamöter har åsikter som avviker från partilinjen – utrensning.

Det hände först i Moderaterna. Och nu också i Miljöpartiet.

Moderaterna har alltid varit toppstyrda så när riksdagsledamöterna Hanif Bali och Niklas Wykman blev av med sina uppdrag som ansvarig för integrationsfrågor och talesperson i skattefrågor var det få som blev förvånade. Till och med Bali själv ansåg att det var logiskt.

– Jag förstår partiledningen i deras logik.

Desto mer förvånande är Miljöpartiets nya toppstyrning. Den berövade Carl Schlyter och Valter Mutt deras uppdrag som ordförande i riksdagens EU-nämnd och utrikespolitisk talesperson.

Slut med toleransen

Tidigare har Miljöpartiet mer än något annat parti uppmuntrat individualism och tyckt om sina, ibland lite udda, profiler. Men nu är det slut med den toleransen.

Utan att någon ansvarig har erkänt det förefaller utrensning av Carl Schlyter och Valter Mutt bero på att de röstade nej till Sveriges värdlandsavtal med Nato för ett par veckor sedan. De gick emot partilinjen och gjorde det ganska högljutt med en artikel på Dagens Nyheters debattsida.

Schlyter är inte vem som helst i sitt parti. Han har suttit i EU-parlamentet i tio år och alltså haft prestigeuppdraget som ordförande i EU-nämnden i snart två år. Varenda människa som har träffat honom borde förstå att det kan bli lite rock´n´roll med honom även på en sådan post. Alla utom MP-ledningen, vill säga.

Nu får han rocka för sig själv och utan ett tungt uppdrag i ryggen. Detsamma gäller Valter Mutt.

Bali och Wykman (M) gjorde sig skyldiga till samma försyndelse. De gick emot partilinjen, men i en helt annan fråga. De ville att IS massmord på kristna och andra minoriteter skulle klassas som folkmord. Det ville inte Moderaterna.

Resultat: Hanif Bali och Niklas Wykan fick byta utskott och blev därmed av med sina uppdrag som talespersoner i två tunga frågor.

Vill framstå som regeringsdugliga

Miljöpartiet och Moderaterna kom fram till samma slutsats, bort med upprorsmakarna, utifrån olika utgångspunkter. MP vill mer än någonting annat i hela världen framstå som regeringsdugliga.

Enligt en nyutkommen bok av journalisten Maggie Strömberg har de förberett sig under lång tid, bland annat genom att vara ”så besvärliga att det vore enklare att plocka in dem i regeringen”.

Då duger det inte att ha en utskottsordförande i riksdagen som missat, eller inte tillräckligt högt värderar, att de sitter i regeringen utan fortsätter att vara besvärlig.

Moderaterna agerar mer i preventivt syfte. De hoppas vara i regeringsställning igen om drygt två år och då gäller det att kväsa alla upprorstendenser i god tid.

Men även om utrensningarna skapar lugn och ro på kort sikt är de i det långa perspektivet kontraproduktiva. Hanif Bali och Carl Schlyter är färgklickar i sina respektive partier. Utan personer som dem blir partierna lika spolformade som sälungar och därmed ointressanta.

Då kan man låta Anna Kinberg Batra eller språkrören sköta ruljangsen själva och rationalisera bort resten av partiorganisationen på riksplanet.

Då skulle det bli riktigt trist och tråkigt. Outhärdligt, skulle man också kunna säga.

ARTIKELN HANDLAR OM