Fredriks 3 ömma punkter

KOLUMNISTER

Lena Mellin: Nedskärningarna är det som kan fälla regeringen

Foto: Foto: BJÖRN LINDAHL
Alliansen har gått hårt fram i sjukförsäkringen.

De hårdhänta nedskärningarna i sjukförsäkringen är regeringens ömmaste punkt.

Inget annat beslut har upprört lika många lika mycket.

Förlorar alliansen valet är det den viktigaste förklaringen.

Regeringsduglighet, förmågan att leda landet, har av Fredrik Reinfeldt pekats ut som en av valets avgörande frågor.

Men hans egen duglighet på området har ifrågasatts.

l Tio dagar efter den nya regeringen tillträtt hösten 2006 hade redan två statsråd tvingats gå, handelsminister Maria Borelius (M) och kulturminister Cecilia Stegö Chilò (M). Det saknar motstycke i svensk politisk historia.

l De stora besparingarna i a-kassan. Det blev för mycket, även för regeringen som backat steg för steg.

l De hårda nedskärningarna i sjukförsäkringen och förtidspensionen. Också där har regeringen tvingats till reträtt.

Den ömmaste punkten är de försämrade villkoren för sjuka. Den rör flest människor. Och den rör dem som är skörast, de som behöver vård och stöd.

Om alliansen, med Reinfeldt i spetsen, förlorar valet den 19 september kommer nedskärningarna i sjukförsäkringen, och den stundtals haltande hanteringen av den, vara en av de viktigaste förklaringarna.

Det är inte analysen det är fel på. Ett av världens bäst närda folk som lever nästan längst borde inte vara ett av de sjukaste i världen.

1974 var drygt åtta procent av befolkningen i arbetsför ålder förtidspensionerad eller sjukskriven. 2003 var det 14 procent. Senaste siffran är knappt elva procent.

Fortfarande är vi alltså betydligt sjukare än för 35 år sedan. Varje procent motsvarar sex miljoner sjukdagar.

Det är inte heller fel på ambitionen. Självklart är det bättre att arbeta än att vara sjuk och bortsorterad. 2004 förtidspensionerades 73 000 personer, nästan en hel årskull. Det kostar inte bara statskassan pengar, det kostar också i förlust av erfarenhet och engagemang.

Det som däremot gick snett av genomförandet. Hela hanteringen hade något hjärtlöst över sig. För att betala skattesänkningarna var regeringen piskad att hitta besparingar. Förändringarna hastades fram – enskilda hamnade i kläm.

Som-institutet vid Göteborgs universitet mäter förtroendet för olika samhällsinstitutioner. 2002 var balansmåttet för Försäkringskassan, skillnaden mellan dem som har stort och litet förtroende, + 21. Förra året var det - 32. Självklart smittar förtroenderaset av sig på regeringen.

Vid årsskiftet utförsäkrades drygt 14 000 personer från Försäkringskassan. Två tredjedelar var kvinnor. De flesta hade varit sjukskrivna för länge, 550 dagar.

Av dem har 6 000 återvänt till sjukförsäkringen, 6 100 jobbar, med eller utan aktivitetsstöd, eller söker jobb med a-kassa. Resten gör något annat.

Det är ett gott facit. Regeringen och Fredrik Reinfeldt har åstadkommit vad de ville. Många har gått från passivitet till jobb.

Men priset var högt. Kanske till och med för högt.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM