Pinsamt - men inte för kyrkan

Svenska kyrkan får en kvinna i ledningen långt innan Sverige får det.

Det är direkt pinsamt. Inte för Antje Jackelén men för de stora politiska partierna.

Antje Jackelén är bara att gratulera. Den tyskfödda, twittrande biskopen i Lund blir Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. En världsnyhet, på min ära.

Hon slog sina konkurrenter med bred marginal redan i nomineringsvalet och har forsat genom resten av valmaskineriet som en raket. I går sopade hon hem mer än hälften av rösterna i första riktiga valomgången.

Ändå är valet av henne pinsamt. Inte för Jackelén själv, såklart. För henne är det både en ära och ett historiskt genombrott.

Pinsamheten gäller inte heller Svenska kyrkan. Utan de politiska partierna, särskilt de stora med pretentioner på att vara statsbärande.
I Sverige fick kvinnor rösträtt i valet 1921 sam­tidigt som gifta kvinnor blev myndiga. Samma år fick de rätt att, med vissa undantag exempelvis kyrkan, besätta stat­liga tjänster. Så såg det ut i demokratins värld.

I kyrkan levde motståndet mot kvinnor kvar mycket längre. 1960 prästvigdes de tre första kvinnorna i Sverige. Men ända fram till 1982, alltså för bara 31 år sedan, hade manliga präster rätt att vägra samarbeta med kvinnliga kolleger och manliga biskopar kunde avstå från att prästviga kvinnor.

I bland annat ”Svenska kyrkans fria synod”, en fristående medlemsorganisation, bekämpas fortfarande kvinnliga präster.

Men Svenska kyrkan blir alltså, trots sin moderna historia av kvinnoprästmotstånd, långt före demokratin med en kvinna i högsta ledningen.

Sverige har, till skillnad från våra nordiska grannar Danmark, Finland, Norge och Island ännu inte haft en kvinna som statsminister. I dag presenterar Norges andra kvinnliga statsminister, Erna Solberg från Höyre, sin regering.
Mer än hälften av riksdagens partier, FP, C, MP, S och V, har alla haft kvinnor som partiordförande. Centern är till och med inne på sin tredje.

Men bara en, dåvarande S-ledaren Mona Sahlin, har med rådande blockpolitik haft chansen att bli statsminister. Hon lyckades inte, för att uttrycka sig försiktigt.

Efter valet nästa år kommer statsministern att vara man. Sannolikt även efter valet 2018.

Tidigast efter valet 2022 kan statsministern alltså vara kvinna. I så fall slog Svenska kyrkan det politiska systemet med minst nio år med att ha en kvinna i den yttersta ledningen.

Det är i det närmaste outhärdligt pinsamt. För de stora politiska parti­erna, alltså.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM