Göteborgarna vann striden med fredliga medel

1 av 2 | Foto: THOMAS JOHANSSON/TT
Fredsdemonstranter samlades i tusental och var fredsdemonstranter på riktigt.
KOLUMNISTER

Mycket stora och mycket små politiska krafter låg bakom den absurda drabbningen i Göteborg mellan poliser, äkta nazister, fredliga fredsdemonstranter, våldsinriktade fredsdemonstranter, göteborgare och bokmässobesökare.

De stora krafterna har blivit osynliga i vår tid. Då handlar det om det vi nu kallar Kriget mot terrorismen. Den förändringen gick fort, synlig i början men inte nu längre.

Slutet på kalla kriget var nämligen början på det nya tillståndet. När Sovjetunionen kollapsade och Berlinmuren revs uppstod ett kort tillstånd av brist på fiende. Då enades man i Natohögkvarteret i Bryssel och i Washington och London om att den nya fienden inte längre kunde vara den besegrade realsocialismen. Man utnämnde i stället islam till ny fiende.

Till en början verkade det rent ut sagt knäppt när Nato (den gamla motparten till Warszawapakten) motiverade sin fortsatta existens med nödvändigheten att försvara oss mot islam. Eller ännu knäppare när det brittiska parlamentet ville bibehålla sin så kallade second strike capability, det vill säga förmågan att med kärnvapenbestyckade ubåtar förinta Sovjetunionen även efter att Storbritannien upphört att existera, eftersom denna enorma kärnvapenkapacitet nu behövdes i kampen mot islam.

Hur galet allt detta nu föreföll – för hur kärnvapenbombar man en religion? – så vann denna nya västpolitik framgång. Snart började alla västerländska medier framställa muslimer som vår tids demoner.

Usama bin Ladin, och andra ledare inom den marginella islamistiska terroriströrelsen, måste ha älskat den här utvecklingen. Och Usama bin Ladin fann en sataniskt listig metod att hälla flygbensin på den brasan. Efter attacken mot Twin Towers 2001 stabiliserades kriget under en ny rubrik: Kriget mot terrorismen.

Från och med nu blev alla muslimer våra fiender. Vi var tillbaks i medeltiden. Nu var det åter ras och religion som var huvudfrågan.

Det blev växtextrakt för västvärldens alla sverigedemokrater. I hela vår världsdel blomstrade islamofobiska högerpartier. Och i deras mylla har till och med nazister börjat gro.

Det var de stora politiska krafterna bakom händelserna i Göteborg under gårdagen. Vilket nog få göteborgare grubblade över.

De små politiska krafterna var ju desto mer synliga. En del författarkollegor med renhjärtade avsikter lyckades göra den obetydliga och lågkvalitativa sverigedemokratiska tidskriften Nya Tider världsberömd genom att bojkotta Bokmässan så länge Nya Tider fick vara med. 

Nazisterna, vars intresse för bokmässor normalt varit begränsat, upptäckte vilken enastående publicitet man kunde få på Bokmässan och anmälde sin närvaro under den allmänna demonstrationsrätten. För säkerhets skull på den judiska helgen jom kippur.

Göteborgspolisen visste nog inte vad jom kippur var när man gav demonstrationstillstånd. Men nu höll man upp ett sött dinglande bete för Nordeuropas alla små stenkastande svartklädda: Kom och kasta sten på äkta nazister och krossa skyltfönster. 

Sammantaget var detta recept för en häxbrygd som kunde ha drabbat Göteborg lika hårt som kravallerna 2001.

Men göteborgarna vann mirakulöst striden med fredliga medel. Jag måste medge att jag inte trodde det var möjligt så som den aningslösa polisen klantat till det.

Men Bokmässan rullade på som vanligt, fredsdemonstranter samlades i tusental och var fredsdemonstranter på riktigt. Polisen lyckades hyfsat skydda nazisterna mot de små svartklädda stenkastarna som kallar sig vänster.

För bra för att vara sant? Det beror på hur natten gick. Men det såg fint ut när jag lämnade den här texten. 


För övrigt anser jag att...

… barnbidraget bör behovsprövas. Det finns ingen anledning att betala överklassen och medelklassen för att de bildar familj. Då blir det snarare semesterbidrag.

… skolan bör ­förstatligas och återdemokratiseras. Det kan inte upprepas nog ofta.