Vettiga förslag i stället för den vanliga polisiära klagosången

1 av 2 | Foto: JERKER IVARSSON
Anders Thornberg, rikspolischef.
KOLUMNISTER

Undrens tid visar sig mot all förmodan inte vara förbi.

Vettiga förslag om effektivare brottsbekämpning lanseras utan det obligatoriskt medföljande tjatet om hårdare straff.

Polischeferna Anders Thornberg och Mats Löfving begår i dag debattartikel, i vilken fyra åtgärder för att åstadkomma snabbare lagföring och på så vis störa de kriminella och på sikt få ner brottsligheten presenteras.

De vill se en kraftsamling i utsatta områden, där ett litet antal personer är drivande i en brottslighet som förpestar tillvaron för hyggligt folk.

Det viktigaste förslaget handlar om att få myndigheter, kommuner och fastighetsägare att med stöd av polisen hjälpas åt. Målvaktsbilar ska forslas bort, andrahandsuthyrningar ska ses över, parallella bostadsköer motarbetas och känslan av trygghet ska ökas med fler ordningsvakter.

Försöksverksamheten ”snabbare lagföring” i Stockholm har visat sig ha effekt. I dag tar ett ringa stöldbrott i genomsnitt 22 veckor från anmälan till dom. Under den tiden hinner en genomsnittlig buse ställa till med ytterligare elände. Konsekvenserna för de som begår brott måste komma snabbare.

Jag har ingenting emot att projektet utökas, men det gäller att hålla ett vakande öga på utvecklingen. Snabbare hantering innehåller nämligen en betydande risk för försämrad rättssäkerhet .

Samtidigt vill polischeferna, glädjande nog, satsa mer på avhopparprogram och missbrukarvård. Åtgärder som kanske inte möts av hurrarop i debatten, men som är effektivare än att än en gång skärpa de straff som ändå inte har någon preventiv effekt på brottslingar.

Dessutom, och detta är viktigt, vill Thornberg och Löfving renodla arbetet. Poliser ska inte behöva ägna tusentals timmar åt att beställa kloklippning på omhändertagna djur eller köra frihetsberövade personer fram och tillbaka genom Sverige till Migrationsverkets olika förvar.

Detta har polisen klagat på i åratal och en del har blivit bättre. Men än återstår en hel del dumheter att ta itu med. Poliser ska ägna arbetstiden åt att vara poliser. Inget annat.

Det fjärde och sista förslaget går ut på att stärka skyddet för poliser. Inte heller detta är oviktigt.

Kriminella blir allt mer djärva i sina försök att påverka rättskipningen med hot och angrepp. Det är oacceptabelt.

Sammanfattningsvis: Även om det går att ha invändningar mot delar av förslagen så är de ett steg i rätt riktning. Detta är givetvis ingen mirakelkur som leder till utplånad kriminalitet, men goda ansatser är väldigt mycket bättre än inga ansatser.

Det är framför allt befriande med polischefer som i stället för den vanliga polisiära klagosången om för små resurser och otillräcklig lagstiftning är beredda att kavla upp skjortärmarna och bekämpa brott.

ARTIKELN HANDLAR OM