De stora partierna tar inte svenska folkets oro på allvar

Foto: Stefan Mattsson
Miljöförstöring i Guanabarabukten i Rio de Janeiro.

Då har vi fått svart på vitt om vad som oroar svenska folket. SOM-institutet vid Göteborgs universitet har just redovisat årets vetenskapliga topplista över svenska folkets oro. Och om någon borde oroa sig rejält över resultatet så är det SD-ledaren Jimmie Åkesson. 

Guld och silver på listan går nämligen till klimatförändringar (61 procent) och miljöförstöring (61 procent). Bronsmedalj i oro går till terrorism (60 procent). Miljöpartiets paradfrågor är alltså med ett objektivt mått vinnare i kampen om oro detta valår. Ändå riskerar Miljöpartiet att åka ur riksdagen. Medan valets huvudkombattanter Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna ger i stort sett blanka fan i klimat och miljö.

Rädsla för terrorism kommer alltså på bronsplats. Men alla är emot terrorism, valets huvudkombattanter lika mycket alla tre, så den rädslan borde logiskt sett inte gagna något parti.

Men rädsla har ofta ingenting med logik att göra. Objektivt utgör terrorismen en obetydlig fara för svenskarna. Fallolyckor i hemmet är mer än tusen gånger farligare, i genomsnitt dör fyra svenskar om dagen på det sättet. Men en enda terrorattack på Drottninggatan i Stockholm genererar sannolikt mer än tiotusen gånger så mycket publicitet som en mer påtaglig livsfara som hala badkar och kycklingben, om man sätter dem i halsen. Badkar och kycklingben är farligare än terrorism.

Hursomhelst är det svårt att se att den okontroversiella terroristfrågan skulle ge något politiskt parti en särskild fördel i höstens val.

Strax utanför pallen, på fjärde plats, kommer den ökade antibiotikaresistensen (55 procent). Jag kan ärligt talat inte på rak arm säga vilket politiskt parti som leder kampen mot ökad antibiotikaresistens.

På femte plats kommer oron för utrotning av växt- och djurliv. Återigen en miljöpartifråga.

På sjätte plats kommer oron för ökad främlingsfientlighet (48 procent). Alltså inte oro för främlingar, utan för främlingsfientlighet, det vill säga för nazister och sverigedemokrater. Det måste man betrakta som en fråga som landar bäst i Vänsterpartiet. 

Först på sjunde plats kommer en paradfråga för Sverigedemokraterna, oron för organiserad brottslighet (48 procent), som med en noslängd slår åttan, oron för försämrad havsmiljö (47 procent). Havsmiljön går till Miljöpartiet.

”Den organiserade brottsligheten” är en klar SD-fråga om man menar knarklangning och våldsuppgörelser mellan förortsgäng av arbetslösa ungdomar med utländskt påbrå.

Men å andra sidan, vem är inte mot sånt. Och vad gäller den politiska klassikern lag och ordning har socialdemokrater och moderater tävlat i decennier, långt innan SD ens var påtänkta, om vem som är tuffast och kräver hårdast straff.

Ökat antal flyktingar och religiösa motsättningar kommer på delad niondeplats (37 procent). 

Men numera är de tre stora partierna S, M och SD ungefär lika mycket mot invandrare och flyktingar, dock med sossarna något på efterkälken och Sverigedemokraterna i en knapp ledning.

Om svenska folket, således, skulle rösta i höstens val för att dämpa sin oro, denna oro som alla politiska partier bedyrar att ”man måste ta på allvar”, även om de tre stora bedyrar mest, så skulle Miljöpartiet bli valets vinnare. Men det kommer inte att ske, i stället riskerar partiet att åka ur riksdagen. Och det kan inte enbart bero på Gustav Fridolin.

Snarare är det så att de för folk i allmänhet så viktiga frågorna om klimat, miljö, antibiotikaresistens och havsmiljö betraktas som totalt osexiga inom den höga kast i samhället som bedriver politisk journalistik. Inom denna kast vill man ha dramatik och strid, gärna blod och våld om det nu vore möjligt. Därför blir oroslistans eftersläntrare organiserad brottslighet (7:a) och flyktingar (9:a) det som kommer att gälla i både politisk journalistik och bland de av journalister hetsade politikerna. 

Nåja, politikerna är rätt bra på att hetsa sig själva också. Vi har ju redan sett, nu när de tre stora formerar sig för strid, att bataljen ska stå om de mindre viktiga frågorna på listan över svenska folkets oro.

De tre stora är följaktligen överens på blott en enda punkt, vad de än säger. Nämligen att de inte ska ta det svenska folkets oro på allvar.


FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT...

  • … löneavdrag borde renderas de ekonomijournalister i SR som säger ”ejenklien” och talar om data, media och fakta i singularis. Ett data, svensk media, huga!

  • … det är mer än löjeväckande att de fyra borgerliga medierna Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, SR och SVT slagit sig samman för att ”faktagranska” alla andra. De borde snarare granska sig själva och varandra i stället för att bilda kartell.

  • … det gamla fina matprogrammet ’Meny’ från Kalmar borde få komma tillbaka. Den nya versionen är så ”föryngrad” och trendig att det blir superfjolligt.

avJan Guillou

ARTIKELN HANDLAR OM