Den svåra konsten att skriva bra nonsens

KOLUMNISTER

Mitt i högsommaren läser jag "En liten väderbok", sammanställd av Bengt af Klintberg, originellt nog utgiven av FIB:s Lyrikklubb.

Gamla vädermärken, skriver han i inledningen, "slog kanske inte alltid in, men de gav stadga åt människornas dagliga tillvaro" - "därtill kommer de poetiska kvaliteterna i denna muntliga tradition."

"Anders slaskar, julen braskar", sa vi i Skåne; det var en osäker prognos men kanske en smula poesi. Det kommer mig att tänka på att det finns intressant nonsens. "Vi talar alla då och då nonsens; det olyckliga är om vi gör det högtidligt", skrev 1500-talsskeptikern Montaigne, ingen dålig påminnelse för oss tidningsskrivare.

Nästa vecka är den traditionellt regniga fruntimmersveckan, som slutar med dagen Jakob, om vilken den folkliga visdomen enligt af Klintberg säger: "Jakob torkar särkarna efter fruntimrena i pisseveckan". ("Småland" står det inom parentes). Nonsensverser har klassiskt ursprung. Jag erinrar mig en liten vers som hopdiktades av franska soldater när de bar hem liket efter sin chef, som stupade i slaget vid Pavie (italienska Pavia) år 1525:

Sieur de La Palice är död, stupad vid Pavie.

En kvart före sin död, var han ännu vid liv.

Att skriva nonsens är svårt, påpekade Carl Jonas Love Almqvist och Gunnar Ekelöf höll nog med om detta i diktsamlingen "Strountes" (uttalas "strunt"). "När man kommit så långt som jag i meningslöshet låter varje ord intressant."

Nonsens kan vara en lek med språket, kanske rent av ett tidsfördriv regniga sommardagar. Jag kom på ett exempel när jag såg att de gjort film av Iliaden, berättelsen om trojanska kriget muntligt sjungen ca 700 är före vår tideräkning.

Iliaden och Odyssén skrevs, enligt vad forskarna kommit fram till, antingen av en för oss okänd person vid namn Homeros eller också av en annan författare med samma namn.

Välkänd under början av förra seklet var en engelsk författarinna av skandalösa kärleksromaner, Lady Elinor Glynn. Om henne finns följande epigram:

Would you like to sin

with Elinor Glynn

on a tiger skin?

Or do you prefer

to err with her

on some other fur?

Signaturen A:lfr-d V:stl-nd (Nils Hasselskog) legendarisk diktare av pekoral i Grönköpings Veckoblad, avslutar hyllningen "Å mors dag" med denna slutkläm:

Ack, mor, lilla mor, lilla moder,

du väger långt mer än du trott.

På tunneltåget störs mina tankar ibland av två rader (Gunnar Beskow, 30-talet?). När han såg en vacker kvinna på bussen tänkte han:

Jag skulle vilja veta hur

hon har möblerat sin tambur.

Jag minns från en repmånad i Blekinge skärgård att en smålänning i vår barack berättade om en präst (från Algutsboda, eller kanske Duvemåla?).

Någon hade skruvat av ett vagnshjul och slängt i brunnen. Söndagen efter läste prästen upp en variant av en känd psalm:

Du syndaträl som vagnshjul stjäl

och ned i brunnen sänker,

ställ in mitt hjul uti mitt skjul

och jag straffet efterskänker.

I annat fall dig hända skall

all smärta, ve och fasa

och allra sist du hamnar visst

i Satans heta brasa.

Limericken har sträng form och rimflätning, första rimordet är ett ortnamn, innehållet nonsens, dock med viss poäng. Klassisk i Lund är Frans G Bengtssons:

En zoolog for från Lund till Madagaskar

för att spritlägga ödlor och maskar.

Men när han kom dit

drack han ur all sin sprit

och la sina djur i små askar.

Den limericken spökade nog för mig en gång för fler år sen i Vientiane, huvudstad i Laos. Efter första kvällens middag åt jag frukost i värdshusets trädgård och hade inget särskilt att läsa. Till ljud av cikador tillverkade jag följande limerick:

Vi reste från Stockholm till Laos

och trodde att allting var kaos.

Men när vi kom hit

fick vi mat och sprit

och hade trevligt tills vi la oss.

Det är kanske den enda svenska dikt som finns om Laos.

(OBS. Jag är på landet och har därför citerat ur minnet.)

Gunnar Fredriksson