Vad ska jag säga till mina judiska barn?

KOLUMNISTER

Snön faller över Malmö, flingorna mjuklandar på synagogans tak och på polisbilen som kryssar mitt emot.

Jag promenerar här varje dag, från Rörsjöstaden till Möllevångstorget. Som Malmöbo är jag van vid att synagogan är under bevakning. Den här gången ryser jag.

För jag tänker: vad ska jag säga till mina framtida barn?

Min fästmö är judinna, våra barn kommer att födas som judar och vara det oavsett om de väljer att tro. De kanske växer upp här.

Vi kanske promenerar förbi synagogan i Rörsjöstaden. Vad ska jag säga om polisbilen? Den står här för att judar i Malmö lever under hot.

Vad ska jag säga när vi kommer till Möllevångstorget? Här bredvid grönsaksstånden kan det, likt förra veckan, samlas demonstranter som skriker att ”judarna ska skjutas”. Muslimska antisemiter tar chansen varje gång konflikten mellan Israel och Palestina blossar upp.

Vad ska jag säga om jag tar mina barn till Helsingborg för att visa min förra arbetsplats? Där runt hörnet stod nyligen en imam och kallade judar för ”apornas och svinens avkommor”.

Göteborg. Varje höst åker jag dit för att gå på bokmässan. Vad ska jag säga om mina barn vill delta på Jom Kippur som ofta sammanfaller med mässan? Ska jag berätta om Nordiska Motståndsrörelsen som marscherade här? Ska jag berätta om männen som i helgen kastade molotovcocktails mot synagogan?

Umeå. Där mormor och morfar bor. Vad ska jag säga om mina barn vill åka till judiska föreningen med anledning av chanukka som firas innan jul? Föreningen finns inte kvar. Efter ett flertal hot från nazister beslutade föreningen i våras att lägga ner verksamheten.

Stockholm. Där min fästmö bor, där min tidning huserar, där mitt bokförlag har sin hemvist. Vad ska jag säga om Nordisk Ungdom som dyker upp titt som tätt och attackerar oskyldiga människor?

Sölvesborg. Min hemstad, högstadieskolans korridorer. Bombarjackorna och vit makt-musiken. Vad ska jag säga när mina barn frågar om partiet som var fjärde kommuninvånare röstar på? Sverigedemokraterna grundades av nazister och har fortfarande en andre vice talman som anser att judar inte kan vara svenskar.

Vad ska jag säga om antisemitism över huvud taget? Människor ni inte känner, och som inte vet något om er, kommer att vilja mörda er.

Tankarna rusar som en tryckvåg genom kroppen. Ändå är min fruktan inte ens en snöflinga av judendomens eviga vinter av förföljelse. Vad ska jag då säga till mina judiska barn?

Vad ska jag säga när de undrar varför just deras förskola har skottsäkra rutor? Vad ska jag säga om de vill bära halsband med davidsstjärnor?

Vad ska jag säga när de blir stora nog att själva promenera från Rörsjöstaden till Möllevångstorget?

ARTIKELN HANDLAR OM