Mejla

Anders Westgårdh

Homofoberna blir förlorare i längden

Publicerad:

Jag var bara en liten landsortsgrabb när jag första gången hörde ordet tvestjärt utanför sitt biologiska sammanhang. Tvestjärt som bög, alltså. Ett sexuellt skadedjur som man ska passa sig för.

Det var längesen, snart 50 år sedan. En annan värld, snävare och räddare. En annan kultur, endimensionell och förenklande. Där byns vegetarian kallades för Gräsätar’n och betraktades som närmast efterbliven då han inte åt kött som ju var det normala.

Och där det bara fanns en normal sexualitet, som lärdes ut i både kyrkan och Fib-Aktuellt men som framför allt var underförstådd. Kuken i fittan, punkt slut.

Som sagt, det var längesen. På negerbollarnas tid.

Det är för enkelt att skylla på någon enskild påverkare. Allt var så självklart, och föraktet satt liksom i samhällets fibrer. Homofobin var en itutad lärdom, som rädslan för att simma direkt efter maten.

Vi körde moped utan hjälm och åkte bil utan säkerhetsbälte, rökte cigaretter utan filter och levde med livet som insats utan att begripa bättre.

Men räddast av allt var vi för att bli bögar. Vi blev en generation - ännu en - av homofober by default. Programmerade för rädsla och förakt.

För många av oss har det gått över. Vi har tänkt själva, varit runt kvart­eret ett par varv och sett hur världen och människan egentligen hänger ihop och fungerar. Träffat både bögar och vegetarianer. Vaknat till och förstått konspirationens kusliga kraft.

Alla dessa bögskämt som dragits. Alla de roliga historierna. All ryktesspridning, all demonisering.

För många av oss har det gått över. Kanske har vi på 50 år lyckats redu­cera den svenska bögskräcken med … tja, kanske 30 procent? Mer? Mindre?

I helgen var det Pridefestival i Stockholm. Landets mest betydelsefulla manifestation för rätten att vara sig själv - men också lilla julafton för dem som fortfarande tycker att bögar och flator är höjden av komik, och som inspirerar till ständigt nya burkölsrapningar av förakt och hat.

De kommer att förlora i längden, även om de aldrig kommer att förstå varför landets överbefälhavare gick i täten av paraden och utan tillstymmelse till påklistrad min pratade om människors lika värde och vikten av att ha roligt tillsammans.

Det var en mäktig militärdemonstration i det godas tjänst.

Har du bestämt dig eller är du fortfarande rädd? Detta handlar inte om män i kvinnokläder eller om tjejer i mc-kängor. Det handlar om mänskliga rättig­heter. Är du med eller emot?

Sluta njuta

Houston we have a problem vid återinträdet i arbetslivets jordatmosfär. Det må vara ett litet steg för mänskligheten men för alla oss som vant oss vid evig sommar i roséfläckiga kortbyxor: Hur ska vi kunna komma tillbaka till våra arbetsplatser och göra nytta i näringslivet när vi bara vill fortsätta njuta? Jag vet att det har gått förr, men i år känns det extra tungt.

Stel italienare

Behovet av mysig deckare på tv har varit kraftigt reducerat i sommar då vädret bjudit på den bästa underhållningen. Ändå vill jag oppo­nera mig mot att klassiska ”Morden i Midsomer” i år ersatts av italienska kammarspelet ”Kommissarie Montalbano”, stelbent, spänningslöst och bitvis ren buskis. No, grazie!

avAnders Westgårdh

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM