Reinfeldt nämns inte längre som kandidat

KOLUMNISTER

BRYSSEL.

Nu är slagsmålet i full gång om vem som ska få det välbetalda jobbet som EU-kommissionens ordförande.

Bara en enda kvinna nämns bland kandidaterna. Och ingen svensk.

I början av året nämndes statsminister Fredrik Reinfeldt i spekulationerna om vem som ska efterträda José Manuel Barroso som EU-kommissionens mäktige ordförande nästa år.

Det gör han inte längre. Och skälen är förmodligen att han inte representerar ett land med euro som valuta, inte tillhör ett av EU:s grundarländer och inte heller representerar ett stort land.

Att Reinfeldt skulle kandidera för ett toppjobb i EU före riksdagsvalet i september måste dessutom betraktas som uteslutet.

För den som inte har euro, inte representerar ett grundarland eller är kvinna, är det nästan omöjligt att bli ordförande i EU-kommissionen. Det är ett jobb som inte bara ger stort inflytande utan också är bra betalt. Omkring 250 000 kronor i månaden plus eventuella tillägg beroende på familjesituationen och låg EU-skatt.

Förr gjorde regeringscheferna upp i stängda rum om vem som skulle få det viktiga jobbet. Det ledde till att det alternerade mellan små och stora länder och mellan höger och vänster.

Men med det nya fördraget ska resultatet i valet till EU-valet i maj vara vägledande från vilken partigrupp kommissionens ordförande hämtas ifrån . Det innebär i praktiken att han kommer att representera EPP (där Moderaterna och Kristdemokraterna är medlemmar) eller Socialistgruppen (där S är med).

Socialdemokraternas kandidat är tysken Martin Schulz, talman i EU-parlamentet sedan 2012 och ledamot av samma församling sedan 1994. Han har inte lyckats skapat sig en profil utanför den trängre EU-kretsen.

Formellt utses han först vid ett möte i månadsskiftet februari - mars men i praktiken är han den ende kandidaten.

EPP-gruppen har haft svårt att enas om formerna för att utse sin ordförandekandidat men nu finns en tidtabell. Efter interna omröstningar koras gruppens kandidat under en kongress i mars.

Här är det många som känner sig kallade. Jean-Claude Juncker, Luxemburgs starke man som förra månaden slutade som stats- och finansminister och som förra året lämnade uppdraget som ordförande i eurogruppen. Kan betraktas som tröttkörd men säger själv att han är beredd, om han får frågan.

Irlands fryntlige premiärminister Enda Kenny är en annan som nämns i spekulationerna liksom hans finske kollega Jyrki Katainen.

Till högoddsarna hör Lettlands avgående premiärminister Valdis Dombrovskis, den franske kommissionären Michel Barnier och hans luxemburgkollega Viviane Reding. Hon är omstridd, bland annat för att hon vill kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser.

Den tredje största partigruppen är ALDE med centern och folkpartiet som medlemmar. De väljer just nu mellan den finske kommissionären Olli Rehn och ordförande i liberala gruppen, belgaren Guy Verhofstadt. Rehn anses ha ett försprång.

Även övriga partigrupperna har kandidater men det måste betraktas som uteslutet att de blir största parti i EU-parlamentet efter valet. Den som vinner sitt partis kandidatur har dock goda chanser att få en ordinarie plats i EU-kommissionen.

ARTIKELN HANDLAR OM