Svensk kultur: skolgitarr, grötrim och spånkorgar

KOLUMNISTER

Hörde ni också det där om att svenskarna är Europas skönandar? Jodå, EU-kommissionen har gjort en liten undersökning och det visar sig att just här står Mozartare, Rembrandtare och Hemingwayare tätare än energiskog. Hela 93 procent av befolkningen påstår sig syssla med ”någon form av konstnärlig aktivitet”. Dubbelt så stor andel som bland spanjorer och skyhögt över EU-genomsnittet.

Gissa om det dröp av mallighet när den nyheten kablades ut. Det var som om EU officiellt hade bekräftat vad vi alltid misstänkt: att dagosarna, hunnerna och franskarna därute i Europa inte har mycket att komma med. Inte jämfört med kulturnationen Sverige, all kulturs moder:

”Sverige är det starkaste fästet för kultur i Europa”, ”Sverige är kulturens högborg i Europa”, ”Sverige är EU:s kulturstjärna”, ”Svenskarna är Europas mest konstnärliga folk”.

Bäst klädda

Och så kan man förstås tolka undersökningen. En annan tolkning är att inget annat europeiskt folk har så låga kvalitetskrav på kultur som svenskarna.

Om man säger så här: ponera att 93 procent av svenskarna fick för sig att sy sina egna kläder. Ponera sedan att någon EU-tjänsteman behövde se sysselsatt ut och därför lade ned några månader på att ta reda på att snart sagt varenda svensk är sin egen skräddare. Skulle slutsatsen av den undersökningen bli att Sverige är Europas modemekka? Att svenskarna är Europas bäst klädda folk?

Skriva grötrim

Nej, visst, det är inget fel att ha en hobby: att måla spånkorgar, plocka ut ”House of the rising sun” på skolgitarr, skriva grötrim eller sjunga negro spirituals i folkviseton. Jag vill bara påpeka att hötorgskonst och falsksång inte bygger en kulturell högborg, även om varenda kotte är inskriven i studiecirkel.

Kalla mig elitist, men jag tycker att det är något deprimerande med den där undersökningen. Jag tycker att den bekräftar en helt annan misstanke som man burit på länge: Sverige är ett barrstint kulturmörker. För kultur kräver att man kan skilja på skräp och kvalitet. Att skilja på skräp och kvalitet kräver respekt för talang och hantverksskicklighet. För professionalism, om man så vill.

Och här sitter vi, ett folk av glada amatörer, och delar ut kulturpris till oss själva. Vi målade ju kulisser till lokalrevyn i fjol.

ARTIKELN HANDLAR OM