Olof Palme skulle inte ha sålt sig som konsult åt Stenbeck

1 av 8 | Foto: Ett helt koppel sossemän har tagit första avfarten åt höger efter sina politiska karriärer. Stefan Löfven kommer inte att bli en av dem, skriver Jan Guillou.
KOLUMNISTER

Vänsterpartiet av i dag står på ungefär samma ideologiska grund som socialdemokratin för alls inte så länge sen. Vi kan jämföra med Tage Erlanders sista och Olof Palmes första år vid makten.

Tage Erlander och Olof Palme skulle alltså med dagens politiska måttstock tveklöst ha varit vänsterpartister. De skulle möjligen ha ­knotat över en del kufiska inslag i partiets politik som har med feminism och energipolitik att göra. Men ingen av dem skulle ens i sina dystraste fantasier kunnat föreställa sig en framtida socialdemokrati som privatiserade välfärden och skapade ett skolsystem som var avsett att gynna rika barn, missgynna fattiga barn och därmed möjliggöra strålande vinster för riskkapitalbolag (ett ord de aldrig hört).

En sådan politik vore – fortfarande ur Tage Erlanders och Olof Palmes perspektiv – otänkbar inom ramen för socialdemokratisk ideologi. Eftersom det är ren och skär höger­ideologi.

Och lika lite skulle den tidens högerledare Gösta Bohman kommit på tanken att privatisera skolan. Eftersom det också ur hans perspektiv hade varit att gå utmanande långt ut till höger.

Det är snudd på att Gösta Bohman, den tidens högerspöke, med dagens måttstock skulle förvandlas till vänstersosse.

Jag tänker nu på Stefan Löfven. Han ser ut som en sosse, han går som en sosse och låter som en sosse, så mycket talar för att han också är sosse. Men när han skall söka sam­arbete till regeringsbildning blir­ Vänsterpartiet otänkbart, om inte annat så av taktiska skäl, eftersom hela borgerligheten upplever dem som en sorts kommunister. De ideologiska ståndpunkter som var Tage Erlanders och Olof Palmes har blivit oberörbara för dagens socialdemokrati. I stället tvingas Stefan Löfven av politiska realiteter slå sig ihop med ett mittenparti av ungefär samma typ som Centerpartiet, fast med fler virrpannor.

Den allmänna högervridningen är inte lätt att förklara. Dagens höger består inte av ett parti som om­huldar ålderdomliga överklassideal och ett systematiskt orättvist samhälle och låga skatter för de rika. Dagens höger består av populistiska xenofober med öppet antidemokratiska ideal och ett litet gäng kristna extremister.

I centrum av denna allmänna höger­vridning finner vi social­demokratins förfall. Hur det började har jag aldrig riktigt förstått. Men liksom alla andra har jag sett de otäcka symptomen.

Ett helt koppel män som gjort sin karriär inom Rörelsen, från SSU upp till den högsta makten, skämde grundligt och ungefär samtidigt ut sig. Det började med Göran Perssons herrgårdsimitation och hur han sålde sig som ”konsult” till diverse riskkapitalister. Och många följde efter, Pär Nuder, Björn Rosengren, Anders Sundström, Jan Nygren, Thomas Östros, Erik Åsbrink och så vidare. Enligt Expressens beräkningar, säkert i underkant, har det här gänget kring Göran Persson roffat åt sig över en kvarts miljard genom sina avhopp till näringslivet. Drygt 250 miljoner att dela på. Efter att de lämnat politiken.

Först ägnade de större delen av sitt yrkesliv till att fördöma det orättvisa samhället. Det gjorde de med sådan framgång att de nådde den politiska ­makten. Och sen sålde de sig. Deras ideologi var alltså ingenting värd, lika lite som deras vackra tal om ett klassamhälle de hatade och skulle bekämpa resten av livet.

Försök att föreställa er Tage Erlander som ”konsult” hos Wallenberg eller Olof Palme som ”konsult” hos Stenbeck eller Ingvar Carlsson som ”konsult” på en bank som fixar brevlåde­företag, så förstår ni vad jag menar.

Vi har här ett problem liknande det där med hönan och ägget. Hoppade alla dessa nominellt socialdemokratiska makthavare så oblygt över till kapitalismens högborgar för att socialdemokratin redan var ideologiskt död? Eller var det detta gängs oförblommerade, som Göran Persson skulle ha sagt, girighet som till sist dödade tilltron till social­demokratin?

Bara en sak är säker. Stefan Löfven kommer inte att sälja sig till riskkapitalister eller fixare av brevlådeföretag. Ty han ser ut som en sosse, han går som en sosse och låter som en sosse åtminstone ibland, så mycket talar för att han också är det.

För övrigt anser jag att ...

… Expressens njutningsfullt skadeglada och dagliga upprepande av sitt senaste avslöjande av Mona Sahlin fyller äcklets bägare till brädden. Särskilt som tidningens chefredaktör Mattsson skriver att han ”tycker synd” om henne för allt hat hon får utstå. Tycker synd om? Expressen och Sverigedemokraterna har år efter år varit driv­kraften bakom det hatet.

… det är ohyggligt att Expressen lyckats köpa över två av våra bästa kolumnister. Hur var det möjligt? När jag tackade nej till ett sånt anbud kom Expressens hämnd tämligen omgående. Det blev 50 helsidor med spionerianklagelser. Men det var väl inte hot som fick Alex Schulman och Johan Hakelius att hoppa av? Var det bara pengar, som för sossehöjdarna?

ARTIKELN HANDLAR OM