Söderbor ser inte problemen i Husby

1 av 3

350 ungdomar lever utanför samhället i Husby och Södra Järva-området i Stockholm. De går inte i skolan, de arbetar inte, de är inte inskrivna på arbetsförmedlingen. De får inte ens socialbidrag.

Det är ett alarmerande tecken på gettoisering. Ungdomarna lever i underjorden och när de ger sig till känna är det ofta som kriminella, eller som en rasande kohort av stenkastande vandaler.

Detta påpekade miljöpartisten Awad Hersi i Stockholms stadsfullmäktige förra året. Hersi bor i Tensta på promenadavstånd från Husby.

Han nämnde mordbränder, förstörda bilar, riktade lägenhetsinbrott och misshandel av värnlösa åldringar och personer med funktionshinder valda ”för att de är lätt byte”.

Det ansvariga borgarrådet, moderaten Joakim Larsson, bosatt på Söder i Stockholms innerstad, svarade bland annat:

– Det är tråkigt att interpellanten och resten av oppositionen gärna väljer att bara svartmåla Järva. Hersi missar att berätta att statistiken över såväl bränder som anmälda brott ligger stabilt och har gjort så under en längre period ...

Jag nämner var Hersi och Larsson bor därför att det är en så tydlig illustration av samhällets uppdelning. Å ena sidan en person som lever i ett område som plågas av kriminalitet, å andra sidan en representant för makten, boendes långt därifrån, som svarar: Nu ska vi inte vara negativa och sura!

Larsson hade inte varit lika optimistisk om Söder hade hemsökts av mordbränder, bilbränder och gäng som jagade mänskliga byten.

Inte bara de 350 ungdomarna är osynliga. Husby är osynligt.

De stora medierna, mer intresserade av pladder än lokaljournalistik, är lika yrvakna varje gång det brinner i förorten. Sedan kommer indignationen och de grötmyndiga förmaningarna: ”Destruktiva reaktioner”, skriver DN. ”Låt stenkastarna ta ansvar”, skriver Svenska Dagbladet.

Jag kommer att tänka på de gudfruktiga socialtanterna som besöker fattiga familjer i Strindbergs ”Röda rummet”. En folkilsk snickare med nerver förstörda av barnskrik och trångboddhet vrålar dem:

– Det kommer en dag då det blir än värre, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall ...

Husby fanns inte på Strindbergs tid.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM