Skyddet i Sverige är deprimerande svagt

KOLUMNISTER

Montesquieu har anledning att dricka champagne i sin himmel.

Sällan har den franske 1700-talsfilosofens tankar om maktdelning visat sig ­vara så viktiga som under den rådande konflikten ­mellan Donald Trump och USA:s domstolar.

Presidenten har som bekant försökt utfärda ett in­reseförbud för personer från sju länder med i huvud­sak muslimsk befolkning, något som en bångstyrig domare i Seattle satte stopp för.

Men sista ordet är långt ifrån sagt och frågan kan mycket väl vandra hela ­vägen upp till Högsta domstolen innan den avgörs.

Schismen, så tacksam för rubriksättarna då Trump sin vana trogen gett sig på domstolsväsendet på Twitter, är ett osedvanligt pedagogiskt exempel på hur viktig maktdelningsprincipen är.

I USA stiftar kongressen lagar, domstolar dömer och presidenten förfogar över den verkställande makten. De tre institutionerna har långtgående befogenheter och granskar varandras förehavanden.

I en tid då domstolarna runt om i västvärlden är under attack är kontrollfunktioner mycket viktiga.

Regeringarna i Ungern och Polen har gett sig på den dömande makten och Storbritanniens premiärminister Theresa May har sagt att hon vill lämna Europa­konventionen om de mänskliga ­rättigheterna för att Europa­­domstolen petat för mycket i britternas ange­lägenheter.

I Sverige har traditionellt rättighetsskyddet varit konstitutionellt svagt. ­Deprimerande svagt. ­Makten har varit koncentrerad till riksdag och ­regering, domstolarna har spelat en underordnad roll.

Men 2010 skedde ett paradigmskifte. Regeringsformen, den viktigaste grundlagen, skrevs om. Domstolarnas ställning stärktes. Den viktigaste förändringen var att det blev enklare för juristerna att underkänna lagstiftning som strider mot grundlagarna.

Det svenska domstols­väsendet behöver dock ­stärkas för att stå än mer fritt från politisk påverkan.

Så länge en socialdemokrat eller moderat är justitie­minister är risken för ­angrepp av ett slag vi ser i andra EU-länder mycket ­liten, men vilka garantier har vi om Sverigedemokraterna växer sig tillräckligt stora för att bilda regering?

Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt, har identifierat några problem. Som till exempel att det är regeringen som styr över domstolarnas administration och ­utser generaldirektör för Domstolsverket.

Är chefen bångstyrig? ­Ordna fram någon lydigare. Gör inte domarna som vi ­säger? Bromsa deras löneutveckling tills de lär sig.

Det är glädjande att Konstitutions­utskottets ord­förande, Andreas Norlén (M), vill att ett ”juridiskt råd” tar över ansvaret.

Förändringar be­höver ske nu. I fram­tiden kan det vara för sent.