Oisín Cantwell

340 tomma stolar i riksdagen då påskupploppen debatterades

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tomma stolar i riksdagen. Bilden är en arkivbild.
Tomma stolar i riksdagen. Bilden är en arkivbild.

– Jag ställer övriga partier till svars, dundrade sverigedemokraten Tobias Andersson under dagens riksdagsdebatt om påskhelgens kravaller.

Den lika välklädde som arge unge mannen fick snart upp ångan ordentligt i plenisalen, det var ”besinningslöst barbari hit” och ”slumrande ondska” dit.

Andersson försökte inte ens dölja sin förtjusning över upploppen. Och undra på det. Åkesson & co har haft det eländigt de senaste åren.

Pandemin gynnade Rosenbad i opinionsmätningar och i form av uppmärksamhet i tidningar, radio och tv.

Och när restriktionerna äntligen hävdes dröjde det inte många veckor innan Ryssland invaderade Ukraina och Sverigedemokraterna hamnade i trassel om bjudresor till Kreml och en lokal företrädare som bett Putin avsätta den svenska regeringen.

Men som en skänk från ovan kom en dansk högerextremist till Sverige med koraner som skulle brännas, och några veckor senare pucklade alla från vänster till höger på justitieminister Morgan Johansson i en debatt som Sverigedemokraterna påpassligt hade initierat.

– Ytterst faller ansvaret på regeringen, sade moderaten Johan Forsell och efterlyste vattenkanoner och nya lagar.

– Förorterna måste rustas upp, krävde vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker och gav polisledningen en del av skulden för att det urartade i Linköping, Norrköping och Örebro.

 

Ja, ni hör hur det låter. En viktig debatt utvecklade sig till en påminnelse så god som någon om att politiken inte bara är politik utan även en teater där de deltagande riksdagsledamöterna är skådespelare som spelar sina roller med varierande grad av skicklighet och framgång.

Mest rutinerad av dem alla är Morgan Johansson, minister redan på Göran Perssons tid och enligt beräkningar gjorda med Kol 14-metoden riksdagsledamot sedan strax efter demokratins genombrott i början på 1900-talet.

Justitieministern duckade och parerade, kanske behöver polisen ny utrustning, utvärdering får ge svar på den frågan, men politiker ska inte sitta på läktaren och förklara hur upplopp ska hanteras.

– Det är polisen som är proffsen, muttrade Johansson, för dagen spelande en helt annan roll än då han under en liknande debatt efter upploppen i Husby 2013 morrade att den moderata justitieministern Beatrice Ask hade haft sju år på sig att få bukt med elände och kriminalitet utan att lyckas.

På åhörarläktaren satt ett par pensionärer, några politiskt sakkunniga och en gymnasieklass som försökte se intresserade ut när de lyssnade på hur den ena politikern efter den andra sa saker som få skulle invända mot.

Några smakprov:

– Varje gång en demonstration måste avbrytas på grund av våld är ett misslyckande för demokratin, sa liberalen Juno Blom.

– Det krävs långsiktiga förebyggande åtgärder, förkunnande miljöpartisten Martin Marmgren.

Ett lovande gräl bröt ut mellan justitieministern och moderaten, men det lade sig dessvärre snabbt.

 

Centerpartisten Johan Hedin, någonting så ovanligt som en kunnig rättspolitisk talesperson, balanserade mellan vänsterns önskemål om sociala insatser och högerns krav på tuffare tag.

Han påpekade försynt att det pågick kravaller i Berzeliiparken i Stockholm i månader i början på 50-talet och att upploppen i Göteborg 2001 inte heller var en lek.

Gymnasieklassen ställde sig upp och gick. Kvar på åhörarläktaren satt en äldre herre och en journalist.

Jag chansade på att jag inte skulle missa någonting viktigt om jag gick ut för att hämta ett glas vatten.

Anders, assistent på riksdagens servicecenter, knegare i byggnaden sedan Palme var statsminister, plockade undan papper i pressrummet.

– Det var en jävla tur att Djurgården lyckades få oavgjort mot Helsingborg i går. Vi låg under med två baljor, sa han.

– Det var inhemska terrorister som gav sig på Sverige, vevade sverigedemokraten då jag återvände.

 

Klockan var 11.05 då talman Andreas Norlén slog klubban i bordet och förkunnade att den två timmar och fem minuter långa sammandrabbningen var över.

Bilden på den blodiga hjälmen med sprucket visir har blivit symbolen för ett våld som polisen tidigare aldrig har upplevt, en symbol som säger någonting om Sverige i dag.

Några veckor senare, under en extrainsatt debatt om dessa oerhörda händelser, stod 340 av kammarsalens 349 stolar tomma.

 

Kanske säger även det någonting om Sverige.

Publisert:

LÄS VIDARE