Att människor fick en andra chans vore bättre

KOLUMNISTER

Stundom är svensk politik så beklämmande att den skulle platsa i Guinness rekordboks kapitel över bisarra misslyckanden.
Låt mig få berätta om ett av de mer dystra exemplen på hur det kan gå till i maktens korridorer, om ett försök till förändring som har pågått i snart 20 år, ett försök som trots att det har en politisk majoritet bakom sig gång på gång har havererat.

Det handlar om människors rätt att ta del av sitt belastningsregister, en bestämmelse som infördes 1989.
Redan då befarade lag­stiftaren att denna möjlig- het skulle utnyttjas av företagare som ville sålla bort vissa personer.
2002 lades därför ett förslag om att förbjuda andra arbetsgivare än dem som uttryckligen hade stöd i lagen från att snoka i människors bakgrund.
Även i fortsättningen skulle skolor ha en möjlighet att hindra dömda pedofiler från att arbeta med barn och kärnkraftverk kunna stoppa personer som begått terroristbrott att bli anställda.
Tanken var att täppa till möjligheten för hamburgerkedjor och Ica-handlare att välja bort personer som hade någon ungdomssynd i bagaget eller som under pressade ekonomiska möjligheter begått ett bedrägeri.

Men förslaget slängdes i papperskorgen. Och fler och fler arbetsgivare började missbruka den i grunden vettiga tanken att människor ska ha insyn i sina register.
Till slut tröttnade regeringen Persson. Utredning tillsattes och 2009 fanns ett färdigt lagförslag som skulle stänga kryphålet.
Men inte heller denna gång gick propositionen igenom­. Och eländet fortsatte att accelerera. År 2002 gjordes 40 000 utdrag. Tio år senare hade siffran stigit till nästan en kvarts miljon.

En utveckling som endast kan glädja den som tror att en sju år gammal dom för skadegörelse säger någonting om en människas lämplighet att sälja skor.
Dåvarande arbetsmarknadsminister Hillevi Engström beslöt om ännu en utredning, som var färdig 2014.
Detta tredje försök att stoppa ofoget såg ut att lyckas­. Förslaget ärvdes av nuvarande regering och en lagrådsremiss har sedan en tid legat klar på arbetsmarknadsdepartementet.
I våras började emellertid näringsdepartementet att knorra. Och plötsligt gjorde tjänstemän på justitiedepartementet och socialdepartementet tummen ner.
Så nu ska en femtioelfte utredning tillsättas. Men den ska bara titta på vissa av områdets frågor. Och först när det arbetet är klart är det tänkt att 2014 års arbete ska träda i kraft.

Då är vi framme vid 2020 och den sex år gamla ut­redningen kommer troligen visa sig ha samlat för mycket damm för att fungera.
Under tiden fortsätter människor som inte har en helt fläckfri bakgrund att ha det svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Ett samhälle där män­niskor får en andra chans vore ett bättre samhälle.

ARTIKELN HANDLAR OM