Mejla

Oisin Cantwell

Röstfiske viktigare än kriminalpolitik

Publicerad:
Uppdaterad:

Få saker är så beklämmande som när ledande politiker ska försvara den rådande kriminalpolitiken.

Nytt rekord i disciplinen slogs i veckan av justitieminister Beatrice Ask, som hävdade att en åklagare i Göteborg inte begriper att brott måste få konsekvenser.

Hon har varit i farten de senaste dagarna, justitieministern.

I måndags invigningstalade Ask på en internationell forskningskonferens om brott och straff i Stockholm, som hade samlat en betydande del av världens främsta auktoriteter på området.

Ett fint pris delades samma dag ut till den amerikanske professorn Daniel S Nagin, vars forskning ironiskt nog visar att samhället skulle tjäna på att föra en kriminalpolitik som är den totala motsatsen till den repressiva väg som Sverige har slagit in på.
Om detta skrev härom dagen Jonatan Meyer, åklagare i Göteborg och med en examen i kriminologi, en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Meyer redogjorde för amerikanska och svenska studier och kom fram till att regeringens fixering vid att hela tiden skärpa straff är djupt olycklig.

"Om regeringen på allvar vill förebygga brottslighet och stärka brottsoffrens ställning finns det bara ett råd att ge. Lyssna på forskningen. Satsa mer på proaktiv brottsprevention och mindre på reaktiv bestraffning. Det är förnuftigt från såväl ett socialt som ett ekonomiskt perspektiv", avslutade han.

Kloka ord, även om Meyer gott kunde ha riktat sitt budskap även till det ledande oppositionspartiet. Socialdemokraterna lider nämligen av samma hårdare tag-dille som alliansen och kommer troligen att inom några månader att besätta justitieministerposten.

I en replik dagen efter bedyrade Ask att hon väl förstår den brottsförebyggande verksamhetens betydelse men gick sedan raskt över till att förklara att regeringen tänker fortsätta att skärpa straffen för allvarliga brott mot person.

Hon avslutade sitt svar med att anklaga Meyer för att vara "verklighetsfrämmande" som inte inser "att brott som faktiskt begås ändå måste få konsekvenser".

Är det alltså så illa att vi har en åklagare i Sveriges näst största stad som rycker på axlarna då polisen ringer och vill ha en gripen bankrånare anhållen? Som inte vill förstå varför en mördare ska åtalas? Som gäspar och fortsätter att lägga patiens då misstankar mot en eventuell storbedragare uppdagas?

Han borde i så fall snarast förpassas ner i källaren för att sortera papper eller möjligen skickas till Palmegruppen, där det ändå aldrig kommer att finnas någon att åtala.

En snabb sökning på google får mig dock att andas ut. "Krav på skärpta straff i Spårvägen-målet". "Ny korruptionskandal i Göteborg". "X-teammedlemmar misstänkta för bedrägeri". Ja, Meyer var åklagare i samtliga dessa fall.

Nu är det naturligtvis dock så att Ask inte på allvar tror att författaren till debattartikeln inte begriper att brott måste få konsekvenser. Hon pratar medvetet strunt, troligen för att hon inte har några goda argument i sitt försvar av vår tids kriminalpolitik.

I sin replik förklarar hon genomförda och kommande straffskärpningar med att samhällets reaktion måste motsvara brottets allvar. Om det förhöll sig som så att snatteri i dag döms hårdare än mord så vore det utmärkta reformer. Men nu är det ju inte så.

Sanningen är ju att straffen redan innan hårdare tag-linjen tog över speglade brottslighetens art. Asks resonemang är med andra ord kvalificerat nonsens.

Men det finns ingen anledning att förvånas. Då riksdagen nyligen klubbade igenom att livstid oftare ska vara straffet för mord, trots att antalet mord i Sverige sjunker och att brottsutvecklingen alltså inte kan motivera skärpningen, pratade moderaternas och socialdemokraternas ledamöter i justitieutskottet på just detta sätt.

Sanningen bakom de usla argumenten är att de två stora partierna prioriterar att fiska röster i stället för att föra en ansvarsfull kriminalpolitik. Det är djupt ovärdigt. 

avOisin Cantwell

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM