Vem har hittat på begreppet inre exil?

KOLUMNISTER

Det är ett begrepp och det är tjusigt. Som i "Narkissos inre exil - en studie i begärets paradoxer" av Irene Virtala. Eller "Under denna tid av inre exil arbetade hon på diktcykeln Rekviem". Eller "Själv växte han upp i en slags inre exil, utlämnad åt böckernas värld".

Inre exil är något man antagligen inte kan gå i, om man inte skriver poesi, eller åtminstone romaner utan alltför uppenbar handling. Kanske måste man ansöka hos PEN-klubben och bifoga intyg från tre av varandra oberoende Nobelpristagare. Beviljas det kommer valda delar av gamla redaktionen på kulturtidskriften Kris hem på oanmälda besök då och då. Bara för att kolla att man verkligen är i inre exil.

Öppnar du ens dörren när de ringer på, sitter exillicensen löst.

Eller kanske inte. Det är ju detta man undrar med den inre exilen. Hur går det egentligen till? Rent praktiskt, alltså. Vanlig exil är lätt att begripa. Packa väskorna, fly landet, kom inte tillbaka. Men själva poängen med inre exil är att man inte gör något så uppenbart. Man stannar kvar, finns där alla andra finns, men går ändå i exil. På något sätt.

Får man betala räkningarna? Gå på Ica? Säga hej till grannen? Läsa tidningen kan man väl ändå inte tillåta sig? Eller, ännu värre, se på melodifestivalen? Måste man vara lite småtokig? Som Elfride Jelinek, ungefär? Får man skratta?

Det är förstås ett allvarligt ämne, det här. Men varje gång jag hör någon Ulrika Knutssonare vrida läpparna kring begreppet kan jag inte låta bli att undra. Finns det inte något reklamartat över den inre exilen? Något som får en att misstänka att en copy-writer hittat på alltihop?

Kanske satt ett bättre förlag där med en hopplös typ som just skrivit en ännu hopplösare bok. Typen var halvautist. En självupptagen besserwisser utan någon som helst utstrålning. Dessutom lat. Bodde kvar hos mamma, hade aldrig brytt sig ett skit om vad som hände omkring honom. Revolutioner, mord, bröllop, VM-guld: inget hade någonsin rubbat hans cirklar. Och så boken" ja, ännu hopplösare.

Men där satt de, på förlaget. Boken var tryckt. Något måste de göra.

Grubblande tystnad. Plötsligt skiner marknadskillen upp:

- "men om vi säger att han tidigt gick i "inre exil"!

Inte vet jag. Det är bara en teori.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM