Stort hysch om kungars sexualitet

KOLUMNISTER

Knappast något land i världen är så hbt-tolerant som Sverige. Givetvis finns det fortfarande personer som kommer att hålla sig kvar

i garderoberna. De mest slutna rummen finns nog i de kungliga slotten.

Varje generation i den kungliga ­familjen har och har självklart alltid haft samma procent av ­individer med egna oklara gränser för sexuallivet, som andra familjer, men i ingen annan familj är frågan så omgiven av tabu och hysch hysch som på Slottet.

Redan på medeltiden anklagades kungliga personer för avvikande beteende. Den mest kände var 1300-talskungen Magnus Eriksson som fick öknamnet ”Magnus Smek” för påstådda homo­sexuella böjelser. Eftersom de kungliga äktenskapen ända fram till vår tid inte haft något med kärlek att göras utan tillkommit av politiska och dynastiska skäl har det aldrig tagits hänsyn till makarnas eventuella sexuella preferenser. Prinsar och prinsessor har fått bita ihop, blunda och tänka på fosterlandet. Tronarvingar måste produceras vare sig parterna har lust eller inte.

Bara två av våra monarker vägrade ­göra detta, drottning Kristina och Karl XII. Kristina skrev flera gånger om den vämjelse hon kände vid blotta tanken på det äktenskapliga livet, hon abdikerade hellre. Karl XII svarade alltid på frågan om äktenskap att han var ”gift med hären”, krigen gav honom inte en chans att tänka på bröllop. Vilket givetvis är lögn. Hade kungen varit intresserad så hade han gift sig. Han hade i alla fall haft älskarinnor i fält, som de ­flesta generaler och fältherrar brukade ha. Karl XII stängde in sin sexualitet i harnesk och var nöjd med det.

Gustav III utpekas ofta som homosexuell, ryktena fanns redan under hans livstid. Även hans egen svägerska Hedvig ­Elisabet Charlotta, påstår i sina memo­arer att kungen drev allehanda ­olämpliga orgier på Haga och Drottningholm, men historikerna har inte kunnat bevisa ­någonting. Att hans framtoning var ­feminin låg i tiden. Riktiga kvinnokarlar på den tiden, som Axel von Fersen eller Gustav Mauritz Armfeldt, skulle i dag förväxlas med stjärnor på After Dark om de kom gående gatan ner. En del historiker menar att Gustav var asexuell, totalt ointresserad, utom korta perioder då han diskret prövade sig fram åt alla håll.

Sederna var något lössläppta i de kungliga gemaken. Hedvig Elisabet Charlotta påstås själv i samtida brev och memoarer ha haft intima relationer med bland andra Axel von ­Fersens syster och andra hovfröknar. Gustavs syster ­Sofia ­Albertina gifte sig aldrig trots många frierier och uppvaktande kavaljerer. Hon var helt ­enkelt inte intresserad av män.

Ätten Bernadottes grundare, Jean Baptiste Bernadotte, är ett ­intressant fall. Han var lång och tjusig, levde i fält en stor del av sitt liv, men ­utan ­älskarinnor. Han gifte sig pliktskyldigast vid 35 års ålder med den då politiskt och karriärmässigt mycket lämpliga Désirée Clary, vars syster var gift med Napoleons storebror.

Det var ingen glödande kärlekshistoria. Makarna fick en son, men var där­efter särbo i tolv år, en tid då han i Stockholm inte hade något nära kvinnligt sällskap, däremot en ytterst nära relation med ­greve Magnus Brahe som var 21 år då han blev dåvarande kronprins Karl Johans adjutant. Han kom sedan att ständigt ­finnas vid Karl Johans sida ända till kungens sista stund, då Brahe satt gråtande vid sjuksängen, för att själv dö av sorg några månader senare. Ogift.

Greven Brahe var den siste kungen såg på kvällen och den förste på morgonen. Han flyttade in i en tiorummare på ­Slottet och var den ende som var med vid kungens samtliga måltider. Han var kungens mest betrodde vän, han fick de ­finaste utmärkelserna och ­högsta befattningarna: riksmarskalk, rikets herre, ­generalbefälhavare.

Bernadotte, liksom Karl XII, levde sina liv i liknande homo­erotiska, hierarkiska ­miljöer, omgivna av unga män i snygga uniformer. Eftersom det är ont om fakta och dokument som kan ­bevisa någonting har seriösa historiker låtit såväl Karl XII:s som Bernadottes sexualitet vara i fred, men det hindrar inte att frågan kan disku­teras så här, ­några hundra år senare.

Bernadotte, liksom Karl XII, levde sina liv i liknande homoerotiska, hierarkiska miljöer, omgivna av unga män i snygga uniformer

1 av 4
Vägrade äktenskap Drottning Kristina, 1626-1689, kände sådan avsmak för det äktenskapliga livet att hon hellre abdikerade.

VISSTE DU ATT …

… Gustav V var den ende av regenterna vars sexualitet blivit en offentlig skandal? Kungen var uppenbarligen bisexuell, men under senare delen av sitt liv fokuserade han mest på män, ­vilket var en officiell hemlighet i Stockholm. Han drogs in i en uppmärksammad utpressningshistoria. För att tysta ner ­skandalen betalade hovet mycket stora summor till en affärsman med skumt förflutet: Kurt Haijby, som senare dömdes för ­sexuell otukt med minderåriga.

… prinsessan Eugenia, dotter till Oscar I, förblev ogift hela sitt liv, trots att det under hennes tid ansågs självklart att en prinsessa skulle gifta sig med en lämplig prins, det fanns många lämpliga furstar och furstesöner i dåtida Europa. ­Eugenia var totalt ointresserad av män. Hon var däremot en duktig konstnärinna, hennes teckningar och målningar är ­fyllda av fart och humor.

… prins Eugen, hertig av Närke, son till Oscar II, var en framstående konstnär som bodde på Djurgården. Han lyckades ­dölja sin homosexuella läggning hela livet. Målarprinsen, ibland kallad ”den röde prinsen” var politiskt medveten. När Strindberg blev föraktad och hånad som ”skandalförfattare” av Oscar II gav prins Eugene sitt offentliga stöd till författaren. Det är Eugens hem som nu är det vackra konstmuseet Waldemars­udde vid Ryssviken på Djurgården.

ARTIKELN HANDLAR OM