När tidningarna dör skriker populisterna

Hårda sparkrav väntar Norrköpings Tidningar när fyra av koncernens ­tidningar i Östergötland ska få en gemensam ansvarig utgivare.

I måndags inledde den stora mediakoncernen Norr­köpings Tidningar förhandling om den senaste i en lång, lång rad av nedskärningar. Fyra av koncernens tidningar i Öster­götland ska få gemensam ansvarig utgivare.

Ledningen pratar naturligtvis om effektivitet men i botten ligger ännu en besparing, precis som ­företaget sparat pengar genom centralisering av IT-funktionen, kundtjänst, administration, ­ekonomi, redigering, sparka ­fotografer och annat.

Alla som arbetar i media känner igen den ständiga kampen för att få företagen att överleva, en ­defensiv försvarsstrid utan slut.

Ingen bransch i modern tid har genomgått så dramatisk strukturomvandling som medie­branschen. Blodbadet går inte att jämföra med varvskrisen eller förintelsen av tekoindustrin. Vi fick båtar och kläder ändå, billigare och ibland lika bra.

Men vad sker när tidningarna försvinner? Var ska du då få din information ifrån?

Det funkar inte att lågbetald ­kinesisk eller indisk arbetskraft producerar nyheter för Norr­köping, Luleå eller Stockholm, även om Tidningarnas Telegrambyrå tänker satsa på en variant på billiga kineser genom att utlokalisera sin nattredaktion till Australien.

- Internet och telefoner funkar där också! säger en nyhetschef på TT.

Men journalistik handlar om att ge sig ut och träffa människor. Se, höra, känna dofter, ord, samtal. Att göra noteringar på man­schetten likt Struve i Strindbergs Röda Rummet. Om jag sedan ­skriver i en papperstidning, på ­nätet eller pratar i radio är ­sekundärt.

Det handlar om mänsklig ­kommunikation.

Så vem vill du samtala med om tio år när Liemannen utraderat stora delar av den svenska pressen? Idioterna på Avpixlat? De ­anonyma skvallerkärringarna på Flashback?

Fler människor än någonsin ­läser tidningar. Krisen handlar inte om läsandet utan om förlorade intäkter därför att medierna ­tappat kontrollen över distributionen: den behärskas av företag som Google och Facebook.

Det bör gå att finna en metod för att låta dessa kolosser betala avgifter till medieföretagen som driver stora delar av trafiken på nätet. Annars kan vi få en värld där nyhetsdistributionen kontrolleras av två-tre amerikanska företag och där de skrikigaste ­populisterna hörs mest.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM