Cicero - en modern advokat i antikens Rom

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"En journalist i ordets värsta betydelse." "En man utan insikt, åsikt och avsikt."

Theodor Mommsen, litteraturpristagare 1902 och sakkunnig i fråga om kultur och samhällsliv i antikens Rom, avskydde journalister och - Marcus Tullius Cicero, den klassiske advokaten och vältalaren.

Mommsen och andra historiker har nedvärderat Cicero, men mycket talar för att han var en rätt hygglig karl, ungefär så rättskaffens som tidens omständigheter lät honom vara.

Cicero var fåfäng, beräknande och kylig, inte så litet opportunistisk men inte mer än andra.

Känd som advokat blev Cicero redan år 80 f Kr genom processen mot Sextus Roscius. Troligtvis utan grund var denne anklagad för att ha mördat sin far. Roscius antogs vara offer för en komplott som iscensatts av diktatorn Sullas gunstling Chrysogonus som ville komma åt släkten Roscius jordegendomar, men få vågade säga detta rent ut, och ingen vågade sätta sig upp mot en vän till Sulla.

Ingen utom just Cicero.

Cicero, då 26 år, vågade utmana överheten och åtog sig försvaret av Roscius. Rättegången hölls offentligt på Forum Romanum, och det gav den unge sakföraren tillfälle att inför allt folket framträda som talare och folkförförare.

Ciceros försvarstal trollband både domarna och åklagaren. Han talade fritt utan manus, men han hade förberett sig noga. Vartenda ord var övervägt. Han formligen begravde åhörarna i ord och det lät fint. Han utnyttjade alla retoriska knep och finter. Det var metaforer, teser och antiteser, pleonasmer, stegringar, vädjanden till högre värden, kvickheter, invektiv, våldsamma överdrifter. Allt fanns där och kom i tur och ordning.

Roscius frikändes, och sedan rullade karriären på för Cicero.

Han hölls snart för den skickligaste advokaten i hela Rom. Viktigast för honom var inte att han pläderade för sanning och rätt utan att försvaret var skickligt upplagt och väl framfört. Han kunde vara ombud för vilken skitstövel som helst. Han ägnade sig åt övertalning, inte åt bevisföring. Alla sätt var legitima för honom, förutsatt att de gagnade saken och tog skruv.

Cicero resonerade som vår tids jurister: moral och juridisk rättvisa behöver inte vara ett och detsamma. Man kan mycket väl försvara en sjuk sak. Ifall försvaret drivs med skicklighet och övertygelse är det i sin ordning. Om man lyckas förvända synen på domstolen ska det ses som en seger för rättssäkerheten.

Cicero fick Cajus Verres, ståthållare på Sicilien, dömd till landsförvisning för rofferi och tempelplundring. Han avslöjade Catilinas planerade kupp att mörda de valda konsulerna och ta makten i Rom.

Cicero gav sig in i politiken och blev för en tid vald till konsul. Som sådan skaffade han sig mäktiga fiender, bland dem den skrupelfrie Clodius, som samlade Ciceros ovänner och tvingade honom att fly till Grekland.

Efter en tid kunde Cicero återvända till Rom men inte till något lugnt och stillsamt liv. I maktkampens Rom gick ingen riktigt säker. Caesar hade i någon mån skyddat Cicero, men sedan Caesar dödats av Brutus och hans anhang tog en annan av Ciceros antagonister, Marcus Antonius, chansen och fick Cicero mördad.

Ciceros huvud och händerna, som skrivit talen, höggs av och naglades fast på talarstolen på Forum. Antonius gemål Fulvia, som tidigare varit gift med Ciceros specielle ovän Clodius, passade själv på tillfället att driva en stor hårnål genom Ciceros tunga.

I morgon, den 3 januari, är det 2 109 år sedan Cicero föddes.

Detta är femte gången namnet Cicero förekommer i Aftonbladets spalter under de senaste tolv månaderna. Tidigare har tidningen rapporterat att kronprinsessan Victoria mött fotografer på Cicero Strasse i Berlin och att cartföraren Kenny Bräck (värmlänning!) vann ett lopp i Cicero, Illinois, i juni 2001 samt, två gånger, att Bräck tvingades bryta ett lopp i samma stad i juni 2002. Om den store Cicero inte ett ord förrän i dag. Bara så att ni vet.Viktigast för honom var inte att han pläderade för sanning och rätt utan att försvaret var skickligt upplagt och väl framfört.

Rolf Alsing