Mordet i Märsta borde ge polisen huvudbry

Hanteringen av mordet på en tonårspojke i Märsta har inte varit de rättsvårdande myndigheternas stoltaste stund.

Dagens dom, fem år och sex månaders fängelse för den åtalade ynglingen, gör dock ett gediget intryck.

Varför letade ingen efter den försvunne pojken?

Det fanns dessvärre goda skäl för Dagens Nyheter att i en rubrik till en granskning av fallet för ett par månader sedan att ställa sig frågan.

Han försvann spårlöst under lunchrasten på sin skola i Märsta. Föräldrarna slog larm till polisen, men fick ingen hjälp. De fick själva leta efter honom.

1 av 14 | Foto: JAMSHID JAMSHIDI
Polisens avspärrningar i närheten av platsen där den mördade 15-åringen hittades.

Först nio dagar senare hittade en skolkompis honom, begravd under snön i ett skogsparti nära skolan.

En klasskompis dömdes för mord, men hovrätten rev upp domen. Orsaken var att tolken gjort ett undermåligt jobb.

I dag kom så den andra tingsrättsdomen. Den åtalade ynglingen döms till fem års och sex månaders fängelse för mord. Han utvisas dessutom på livstid.

Uppsåtet har betydelse

Den unge mannen nekade under huvudförhandlingen. Han sa att det inte var meningen att pojken skulle dö då han tog stryptag om halsen. Men det köpte inte domstolen.

Han anses ha haft ett likgiltighetsuppsåt. Det är i juridikens värld den nedre gränsen för uppsåt och har etablerats stegvis inom svensk rätt genom ett antal vägledande avgöranden i Högsta domstolen.

Något förenklat innebär detta att en gärningsperson förstår vad konsekvensen av en handling kan bli och genomför den ändå, likgiltig för konsekvensen.

Själva uppsåtet har betydelse för straffet. Utgångspunkten för mord är i dag 14 års fängelse. Straffet kan bli lägre eller högre, helt beroende på omständigheterna i det specifika fallet.

I just detta fall konstateras att mördaren inte hade en direkt avsikt att beröva pojken livet. Dessutom var händelseförloppet kortvarigt, här fanns inget utdraget lidande.

Åldersfrågan central

Straffvärdet, anser Attunda tingsrätt, är tolv års fängelse. Efter straffreduktion för mördarens unga ålder landar det på sex år. Och eftersom utvisningen som stundar efter avtjänat straff drabbar honom hårt dras ytterligare sex månader av.

Möjligen är inte sista ordet sagt. Rättsläkare har inte kunnat fastställa dödsorsak och det är inte helt säkert att åklagare i en eventuell hovrättsförhandling får gehör för sitt påstående om mord.

Dessutom är åldersfrågan central. Ynglingen säger att han var 16 då brottet begicks. Ett påstående som får stöd av hans pass. Åldern skrevs upp efter medicinsk åldersbedömning och han dömdes som myndig.

Men oavsett om det straffrättsliga sista ordet är sagt eller ej återstår centrala frågor som söker sina svar.

Vilka åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att kvaliteten på tolkarna blir bättre? Det är ovanligt att domar rivs upp på grund av undermålig tolkning, men våra domstolar vimlar av okvalificerade tolkar.

När det gäller ett så allvarligt brott som mord borde det vara en självklarhet att endast personer som genomgått diverse prov och därmed kvalificerat sig som rättstolkar får användas.

Polisen har all anledning att ställa sig en än viktigare fråga.

Hade det gäspats i nio dygn om den försvunne pojken varit blond, blåögd och hetat Johan?

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Mord

Märsta