Mejla

Anders Westgårdh

Tolkien tolkar krisen i Sverige

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 2 | Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD

Vi har samlats för att upprätta en plan och överlägga om hur vi skall förfara, med vilka medel och på vilket sätt. En sådan uppståndelse hade det faktiskt inte varit i staden så länge den äldste farfadern kunde ­minnas.

Ni var skrattretande, ni små hobbitjunkrar som red med de ­höga herrarna, så trygga och så självbelåtna. Ni tyckte att ni skött er så bra och bara kunde släntra hem och leva lyckliga i lugn och ro. Trots att det har funnits stunder då jag tyckt invånarna har ­varit outsägligt tröga och korkade och tänkt att en jordbävning eller drakinvasion bara skulle göra dem gott. Men så känns det inte längre.

Fienden är så förfärande stark. Han muttrade om att han krävde ­upprättelse. Han ansåg sig missförstådd och utnyttjad. Han blev ­starkare och djärvare av den nya födan och den nya luften. Trollen var i rörelse, och de var inte längre trögtänkta utan sluga och försedda med fruktansvärda vapen. Lögnerna liknade varandra oroande mycket.
Med ens blev han medveten om att det hade blivit väldigt kallt och att det här uppe blåste en iskall vind. Det förekom ­rykten om märkliga ting som skedde i yttervärlden. Men nu hände det ofta att Frodo träffade dvärgar från fjärran länder som sökte en tillflykt i väster. Mörka tornet hade byggts upp på nytt, sades det. Därifrån spred sig kraften allt vidare, och långt borta i öster och söder rådde krig, och fruktan växte.

Då föll en skugga över mitt ­hjärta, men jag visste ännu inte vad jag fruktade. Till sist insåg jag att något mörkt och ödesdigert lurade.

Du förstår fortfarande ­inte vari den verkliga ­faran ligger, men du ska snart göra det. Jag var inte så säker själv när jag var här förra gången, men nu har tiden kommit för att tala. Det enda vi kan välja är hur vi ska handla ­under den tid vi fått oss tilldelad. Och vår tid har redan börjat ­mörkna. Räcker det inte att veta att de är fiendens tjänare? Säg inte ett ord till dem! De är livsfarliga.
De som inte vill följa med kan stanna här en tid. Men ingen kan förlita sig på fred och trygghet längre, och det gäller både den som stannar och den som går. Vi står nu inför domens dag.

Alla dessa tankar drog ­förbi på bråkdelen av en sekund. Och sedan med ens, i nästa bråkdels ­sekund, som om en ny styrka och beslutsamhet lyfte honom, tog han ett språng. Du kan enbart komma till morgonen genom skuggorna.

(Samtliga ovanstående meningar är omsorgsfullt valda ur J.R.R. ­Tolkiens böcker om ringen, som jag menar fungerar ­utmärkt som allegorisk beskrivning av vår ­svenska samtid där ­onda krafter vinner mark och många lever i rädsla och förvirring).

Håller stilen 1

Reinfeldt håller stilen, ­senast i en intervju med danska Politiken, där han utesluter tanken på ett eventuellt samarbete med SD: ”Det finns ingen svensk ­borgerlighet som innefattar Sverigedemokraterna”. Så långt allt väl. Men det här ­citatet är väl snarare kontraproduktivt: ”Jag flyger ofta över den svenska lands­bygden. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt”.

Håller stilen 2

Jag lyfter på hatten för den växande vågen av entreprenörer som bildar bolag av lust och glädje. De små bryggerierna, matbutikerna med äkta kött, modeföretagen med egen stil och stora ­hjärtan – och nu senast Gamlestadens Grammofonbolag med egen vinyltillverkning.

avAnders Westgårdh

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM