Ränteavdraget kvar – åtminstone över valet

KOLUMNISTER

Läs Annika Creutzers krönika

Allt fler röster höjs för att ränteavdraget ska minska. För några dagar sedan var det EU:s finansministrar som uppmanade Sverige att sänka avdraget.

Men ingen ledande svensk politiker vill driva frågan. 

De högt belånade svenska hushållen kan koppla av – åtminstone tills efter valet.

Foto: Annika Creutzer.

I dag är ränteavdraget 30 procent på ränteutgifter upp till 100 000 kronor och 21 procent däröver.

Det innebär att vi själva bara betalar 70 procent av kostnaden för att få låna. Det innebär också att vi måste betala 30 procent av ränteinkomster och de flesta andra kapitalinkomster i skatt.

Internationellt sett är det en mycket hög skattesubvention av lån. Tillsammans med det faktum att de svenska hushållen är mycket högt belånade har det fått många ekonomer att reagera.

Internationella Valutafonden, IMF, påpekade i slutet av maj att skuldberget är en finansiell risk som Sverige borde göra något åt, förslagsvis genom att minska ränteavdragen. Samma linje var EU-kommissionen inne på i april och nu i midsommarhelgen anslöt sig alltså EU:s finansministrar på ekofinmötet till kravet (och 26 andra länder fick också olika rekommendationer kring sina ekonomier).

Om ränteavdraget sänks från 30 procent till 25 procent innebär det att nettokostnaden för ett miljonlån med 4 procents ränta ökade med 167 kronor i månaden. Det är också ungefär lika mycket som en räntehöjning på 0,3 procentenheter skulle innebära.

Fördelen som ekonomer pekar på är att det är träffsäkert att sänka ränteavdrag. Det skulle helt enkelt minska hushållens vilja att låna. Alternativet med att Riksbanken håller uppe räntan för att hushållens skuldberg inte ska växa har nackdelen att det drabbar även företag som behöver låna och investera.

Men att sänka avdragsrätten anses politiskt omöjligt, särskilt så nära inpå ett val. En sänkning missgynnar högt belånade småbarnsfamiljer och de ställs mot förmögna som bland annat får sänkt skatt på stora aktieutdelningar. Att sänkt kapitalskatt skulle gynna aktieägandet bland småsparare och ge stimulans till att investera i företag är inte lika lätt att argumentera för.

En fördel med sänkt avdragsrätt är att den riktar sig mot alla lån till skillnad mot amorteringskrav och bolånetak. Det ger dessutom större effekt på dyra konsumtionslån än på förhållandevis billiga bolån.

Ett konsumtionslån på 300 000 kronor med en låneränta på 20 procent kostar med dagens avdragsrätt 3 500 kronor i månaden. Med sänkt avdragsrätt ökar kostnaden till 3 750 kronor, allt 250 kronor mer i månaden. Det är också mer än bostadslånet på miljonen.

Och lån med ännu högre räntor blir givetvis ännu dyrare. Med andra ord en bra signal att jämföra räntor och undvika de dyraste lånen.

Det finns också varianter på sänkta ränteavdrag.

• Ta bort avdragsrätten för konsumtionslån men inte bolån. Även om en del skulle låna på huset till Thailandsresan så skulle det ändå signalera vad samhället vill subventionera och inte.

• Sänka taket för 30-procentig avdragsrätt. Det går att sänka taket från 100 000 kronor i ränteutgifter till ett lägre belopp. Det går också att ta bort avdragsrätten på 21 procent på kostnader över 100 000 kronor. Det skulle dämpa viljan att ta stora lån men inte påverka de flesta bolånetagare.

• En lång övergångstid då ränteavdraget sänktes med 1 procentenhet per år så att hushållen hann vänja sig och vet vad som kommer framöver.

• Lägre ränteavdrag på nya lån men ingen förändring på lån som redan är tagna.

Faran med att de svenska hushållen fortsätter att öka på skuldberget är risken för att många till slut har större lån än de kan klara av, särskilt om räntorna stiger. De svenska hushållen brukar inte ha några problem med att betala sina räntor, hur höga de än varit. Så det är inte skulderna och räntorna i sig som är problemet. Och för många med små lån eller inga lån alls kan frågan kännas som något som inte berör.

Men det gör det i allra högsta grad. För när vi plikttroget kämpar med våra lån är risken stor att vi drar in på annat. Hushållens konsumtion faller och det drabbar hela ekonomin.

Det är också något som talar för att en försämrad avdragsrätt är fel att införa i en tid låg tillväxt.

Snarare är det viktigt att den inhemska efterfrågan hålls upp. I Europa i dag, särskilt i de länder som har ekonomiska problem, sker en kraftig åtstramning för hushållen.

Försämras vår köpkraft så ger det i förlängningen en ökad arbetslöshet.

Och det är kanske den allra viktigaste nackdelen med förslaget. I en tid när arbetslösheten är hög är det svårt att genomföra förslag som riskerar att fler förlorar jobben. Hur mycket EU:s finansministrar och andra än trycker på.

ANNIKA CREUTZER

ARTIKELN HANDLAR OM