Beväpnade milisgrupper irrade omkring och hade inget att göra

Av: Peter Kadhammar

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Richmond, Virginia.


Det kom en kille med en kärra full av T-tröjor som hade texten ”Biden är inte min president” men ingen köpte fast de bara kostade tio dollar.

Stan skulle ha varit full av pistolkramande vapenälskare men det irrade bara omkring några olika milisgrupper på gatorna runt Virginias Kapitolium. De gjorde sitt bästa för att se krigiska och bestämda ut men efter ett tag tyckte man mest synd om dem.

Vad skulle de göra? Vart skulle de ta vägen?

Mike Don, 20, ledde en avdelning tillhörande ”Frihetens sista söner” och de gick nedför Åttonde gatan och sedan vände de och gick uppför och sedan tog de till höger och gick till Nionde gatan som sträcker sig förbi Kapitolium. Där ställde de sig framför ett garage för regeringsanställda.
En kall vind svepte upp från James River och Mike Dons grupp såg ärligt talat vilsen ut. Och det trots att Don var mycket krigisk och bestämd. Han sa till exempel att hans magasin rymde dubbelt så många skott som Virginias lag tillåter och hans karbin var laddad och skjutklar och om någon försökte ta den tänkte han använda sin konstitutionella rätt att försvara sig.
Laddat och klart, sa han.
Men ingen bad att få se hans magasin.

Foto: PETER WIXTRÖM

Poliserna som stod bakom kravallstaketen som löpte runt hela regeringskvarteret stod mest och huttrade, och de poliser som cyklade omkring i de avstängda kvarteren verkade överhettade och andfådda i backen uppför Nionde gatan, fast de gjorde sitt bästa för att inte se trötta ut inför Mike Don och hans män.
Måndagen var nationell helgdag, Martin Luther King-dagen, som hedrar den store svarte frihetsledaren som mördades 1968. En vapenorganisation vid namn Virginias Medborgares Försvarsförbund försöker göra den till sin. Den dag nationen tillägnar Martin Luther King som föll för en lönnmördares kula ska Virginias medborgare demonstrera för sin rätt att bära vapen.
Förra året fyllde tusentals människor gatorna runt Kapitolium.
I år var de på sin höjd 200.

Foto: PETER WIXTRÖM
Sylvia Silva och Queen Richardson.
Foto: PETER WIXTRÖM
Queen Richardson, med målade naglar och vapen, demonstrerar för rätten att få bära vapen.

Ingen kunde förklara varför, det kanske berodde på leda efter allt bråk i Washington, det kanske berodde på coronan eller vädret. Eller också berodde det på att den federala polisen FBI har hört av sig och rått en del nyckelpersoner att hålla sig hemma. Jag vet i alla fall att FBI ringde Doug Sweet som var med och stormade Kapitolium i Washington och som jag intervjuade förra veckan. FBI-agenten föreslog att Sweet skulle strunta i årets vapendemonstration.

Mike Don och hans män hade nog satt på sig varma underkläder för de såg ut att ha det ganska bekvämt där de stod och posterade vid garaget. En kille som hette Duncan Lemp höll i en flagga med texten ”Förena er eller dö”. Rent allmänt kan man säga att alla som var ute och rörde på sig hade många flaggor.
Duncan Lemp sa att han är emot regeringens ständiga klåfingrighet, allt ska den lägga sig i, och att den ens har synpunkter på medborgarnas vapen strider mot konstitutionen.

Det var tuffa ord och dramatiska budskap men de förlorade sin skärpa, de liksom blåste bort i den oväntat kalla vinden, när ingen på allvar brydde sig.

Foto: PETER WIXTRÖM
Mike Don, Frihetens sista söner.
Foto: PETER WIXTRÖM

Efter ett tag blev händelselösheten ansträngande. Journalisterna och fotograferna var långt fler än de kanske tio sista sönerna till friheten. Snart var alla bilder tagna och alla frågor ställda. Om de stod kvar mycket längre fanns risken att journalisterna började skämta om att de såg ut som krigiska parkeringsvakter.
Milismännen hade öronsnäckor. Mike Don gav order i sin mikrofon, vi rör på oss, och de gick ner mot floden och såvitt jag begrep var det bara för att vinka av en av killarna som skulle åka hem.

Nere i korsningen mellan Nionde gatan och Storgatan stod förresten en grupp svarta milismän i svarta uniformer, de blev stressade när de omringades av journalister.
Nu är det nog, jag har redan svarat, sa ledaren som hade nya kängor och en ny skjorta med pressvecken kvar. Jag har redan svarat! sa han fast ingen förstod vem han var, vad gruppen kallade sig eller vad han hade svarat på.

Foto: PETER WIXTRÖM
Gruppen Black Panther.
Foto: PETER WIXTRÖM
Gruppen Black Panther.

Och där kom en annan grupp som inte hade något namn alls men det framgick av en skylt att de var emot alla skatter, ”Skatt är utpressning” stod det, och de var för rätten att bära vapen, det framgick av deras karbiner och pistoler.

Foto: PETER WIXTRÖM
Bob Keefer gillar inte skatter.


Ledaren hette Joe, apotekare till yrket. Han hade karbin över bröstet och kamouflagekläder och hjälm och solglasögon fast det var mulet och han gjorde en cirklande rörelse med handen när gruppen skulle röra på sig. Han kände till en hygglig lunchrestaurang en bit längre bort.

Foto: PETER WIXTRÖM
Joe, apotekare till yrket. Han hade karbin över bröstet och kamouflagekläder och hjälm och solglasögon fast det var mulet och han gjorde en cirklande rörelse med handen när gruppen skulle röra på sig.

Alla som sett krigsfilmer har sett officerare göra den där rörelsen med handen. Det ser ganska fränt ut.
Efter bara ett par timmar hade både journalister och milismän tröttnat på att irra omkring på de tomma gatorna. Kvinnan som med stora förhoppningar höll sin lunchrestaurang öppen nere på Storgatan tog in skylten och låste. Hon var besviken.
Så slutade dagen och alla gick hem till sitt.

Publicerad:

LÄS VIDARE