Mejla

Wolfgang Hansson

Försökte bomba fram demokrati – det blev kaos

Publicerad:

När Europa och USA bestämde sig för att störta Libyens diktator Moammar Gaddafi var målet att införa demokrati.

Resultatet har istället blivit inbördeskrig, kaos och en läxa för väst.

I dag slåss Ryssland, Turkiet, Egypten med flera för att ta kontroll över Libyen.

Det är snart tio år sedan som bombflyg från Nato hindrade Moammar Gaddafi från att massakrera sitt eget folk under det folkliga uppror som gick under namnet Arabiska våren.

Operationen var lyckad i så motto att Nato fick stopp på Gaddafis stridsvagnar i sista stund. Efter ett antal månader dödades Gaddafi även om det officiellt uttalade syftet aldrig var att störta honom och det inte heller fanns ett FN-mandat för detta.

Inte många gråter blod över att en grym diktator fick bita i gräset men västvärldens operation visar riskerna med att ingripa i en konflikt utan att ha en tydlig och genomförbar väg till målet.

I det här fallet var tanken att klansamhället Libyen som levt under Gaddafis förtryck sedan 1960-talet mirakulöst skulle förvandlas till en blomstrande demokrati. Men väst undervärderade grovt svårigheterna.

I stället har Libyen blivit ännu en av dessa misslyckade statsbildningar där krigsherrar kan härja fritt.

FN försöker med jämna mellanrum att få styrsel på utvecklingen men på senare tid har det blivit extra svårt eftersom diverse regionala stormakter blandat sig i och förvärrat striderna med risken att Libyen utvecklas till ett nytt Syrien.

FN anser att den lagliga regeringen sitter i Tripoli och leds av Fayez al-Sarraj och hans Nationella samförståndsregering, GNA. Problemet är att denna regering aldrig varit i närheten att lyckas upprätta kontroll över hela Libyen.

Tidigare diktatorn Moammar Gaddafi, bild tagen 2009.
Foto: MAX ROSSI /REUTERS/SCANPIX
Tidigare diktatorn Moammar Gaddafi, bild tagen 2009.

Inta Tripoli

Mot den står i nuläget krigsherren Khalifa Haftar, en gång i tiden en av Gaddafis män, och hans Libyens nationella armé, LNA. Senaste året har LNA lyckats inta hela östra och stora delar av västra Libyen. Under våren såg det ut som att det bara var en tidfråga innan Haftar skulle ta kontroll över huvudstaden Tripoli, inte minst tack vare stöd från Ryssland och Egypten.

Men nyligen åkte LNA på ett stort bakslag när man tvingades lämna en militärbas i västra Libyen sedan Turkiet skickat soldater och drönare för att delta i striderna på GNA:s sida. Även USA står numera på Turkiets sida i konflikten.

Haftars styrkor har tvingats retirera till staden Sirte. Om de tvingas längre österut hotar Egypten att ingripa militärt på Haftars sida. Han har också Ryssland och Saudiarabien som förser honom med vapen trots att landet är under vapenembargo.

Det uttalade skälet är att dessa länder vill motverka en comeback av det muslimska brödraskapet. GNA anklagas för att innehålla islamistiska element med kopplingar till brödraskaspet som Egyptens militärregim satsat hårt på att utrota efter Arabiska våren, som var själva startskottet för den förnyade politiska oron i Nordafrika och Mellanöstern.

Det är ett komplicerat geopolitiskt spel som pågår där Libyens stora oljetillgångar ligger i botten. Trots klimathotet och trycket på världen att gå ifrån fossila bränslen så är oljan fortfarande strategisk viktig för många länder. Libyen har de största oljereserverna i Afrika och är rankad nia i världen.

Foto: Hazem Ahmed/AP/TT.
Personer vid en begravningsceremoni efter ett flyganfall där 30 personer dog, i huvudstaden Tripoli, januari 2020.

Gaddafi välkommen

Här finns också en önskan från Egypten att stoppa Turkiets framfart som regional stormakt under president Erdogan.

Läxan för västvärlden är att det är lättare att blanda sig i en konflikt än att i slutändan vinna den. Det som började som en flygförbudszon över Libyen, som även Sverige deltog i att upprätthålla, utvecklades till ett regimskifte men nåde aldrig fram till det viktiga slutmålet att skapa demokrati i Libyen.

Det är förödande för de som bor i Libyen men också för omvärlden. Libyen är på god väg att bli ett nytt Afghanistan eller Somalia där ingen har kontroll över vad som sker. Det är precis i såna här miljöer som extremism frodas, i det här fallet radikal islamism som sedan hotar att sprida sig.

Libyen är en perfekt plats för terrorister att inrätta baser för attacker mot västvärlden. När Islamiska staten besegrades i Syrien och Irak var Libyen en av de platser där man etablerade sig.

Det är också från Libyen som migrantströmmen till Europa kontrolleras av människosmugglare.

Bortsett från de länder som anser sig ha direkta intressen i Libyen görs det mest pliktskyldiga försök att få stopp på kaoset. Omvärlden låter Ryssland, Turkiet med flera hållas.

Västvärlden skulle nog acceptera vilken regim som helst bara den lyckas få slut på inbördeskriget och skapa lugn i landet.

Om han inte vore död skulle till och med Gaddafi kunna vara välkommen tillbaka.

Av: Wolfgang Hansson

Publicerad: