Mejla

Oisín Cantwell

Att tjäna Åsa Waldau var deras primära livsuppgift

Låt oss hoppas att domen är det sista vi hör om de kriminella sektledarna i Knutby

Åsa Waldau fälls för åtta fall av misshandel. Tingsrätten dömer henne till villkorlig dom och samhällstjänst.
Åsa Waldau fälls för åtta fall av misshandel. Tingsrätten dömer henne till villkorlig dom och samhällstjänst.

KOLUMNISTER

Någonting har fortsatt att vara ruttet i Knutby.

Det är inte uppbyggligt att läsa domen i vilken Åsa Waldau och andra pastorer i den bisarra sekten fälls för att ha misshandlat sina lärjungar.

Det är en allt annan än ordinär härva av en lång rad påstådda våldsbrott och sexuella utnyttjanden som rådman Kurt Ek och övriga domare i målet har haft att bilda sig en uppfattning om. 

Uppsala tingsrätt meddelade i dag sin dom och efter drygt 80 sidors nitisk redovisning av sex brottsoffers berättelser inleds de så kallade domskälen med påpekandet att de har levt i ett ”hierarkiskt sammanhang där religionen satts främst”  och ”Kristi brud haft den högsta positionen".

Att tjäna Åsa Waldau har varit den primära livsuppgiften för dessa människor, en livsuppgift som har gått före ansvaret för den egna familjen. 

Tingsrätten konstaterar lakoniskt och med sedvanlig juridisk försiktighet att detta är en ordning som ”för en utomstående ter sig oförståelig”. 

 

Ja, undra på det. Sektmedlemmarna trodde att Jesus är på väg att återvända till jordelivet och fann det då naturligt att tjänarinnorna tog hand om Waldau då hon framåt eftermiddagen behagade vakna.  

Men det är också i ljuset av denna ordning som domstolen väljer att se åklagarens påståenden om övergrepp:

För oss utanför sekten hade ett självklart alternativ till att fortsätta bli misshandlad varit att lämna miljön, men enligt offren existerade helt enkelt inte den möjligheten. 

Det är ett rimligt sätt att se på saken. Men låt oss då inte glömma att rätten även anser att offrens berättelser varit utförliga och präglade av det trauma som det innebar att efter många år bryta upp. 

 

Waldau döms för åtta av de 14 fall av misshandel mot fem personer som åklagaren lade henne till last.

Örfilar inför publik som bestraffning för förbrytelser mot sektens regler, hår har slitits av, ett huvud som dunkats in i väggen. Brottsligheten pågick i ett antal år.
Hon har i förhör och under huvudförhandling hävdat att församlingsmedlemmarna ansåg att bestraffningarna låg i linje med deras tro. 

Att rätten inte ställer upp på en så pass generös tolkning av det juridiska begreppet samtycke är ingen sensation.

Jag förvånas inte heller över att det teologiskt djärva påståendet att en ”andlig strid” behövde lösas viftas bort. 

Åklagare Liselott Herschend krävde fängelse för Waldau. Tingsrätten tyckte att det räcker med villkorligt och 120 timmars samhällstjänst. Ja, varför inte. Jag har svårt att se att någonting blir bättre av att hon buras in. 

Två andra före detta pastorer som åtalades i detta mål döms även de till villkorligt. 

 

16 år efter det att Helge Fossmo dömdes till livstids fängelse för anstiftan till mord på sin fru meddelades i dag ännu en Knutby-dom. 

Att det var hennes egen syster som mördades hindrade inte Åsa Waldau från att utnyttja sitt nyvunna kändisskap till att sitta i morgonsoffor, sälja böcker och ge ut musik. 

En församling vars pastorer har besuttit ett våldskapital som rimligen lett till avundsjuka inom Hells Angels lades till slut ner härom året.

Inte en dag för tidigt. Låt oss hoppas att detta är det sista vi hör om dessa kriminella sektledare. 

 

Av: 

Oisín Cantwell

Publisert:

LÄS VIDARE

Döms för våldet inom Knutbyförsamlingen

ÄMNEN I ARTIKELN

Knutby inifrån

Knutby

Åsa Waldau

Våldsbrott