Mejla

Monica Gunne

Vi bleker och krullar för att dölja vilka vi egentligen är

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

Nu är det mycket om hår.

Hår är identitet och personlighet. Det är fejk, trolleri och ett hav av olika svindyra produkter.

Det är business.

Jättebusiness.

Om jag någonsin haft ­några tankar om mitt eget hår, har jag tänkt att det ­varit för tjockt. Att det har varit för mycket hår.

Och nu?

Tja - nu finns inte längre någon anledning att oroa sig över något överflöd. I dag tänker jag: Jaha och vart tog håret vägen?

Och vad har hänt med ­färgen? Var kommer allt det här vita ifrån?

Hår är mode och det har passerat många olika fri­syrer genom åren: knutar, ­valkar, hårsvall, flätor, korkskruvar. Det har varit bobbat (en kortklippt frisyr), shinglat och slickat. Det har varit fritt fall, page, afro, ­grunge och Jennifer Aniston.

Och 2013 är hår något ­individuellt och du kan se ut precis hur som helst: stubb, kort, långt, lockigt, rakt, ­page, hästsvans, rakat, tofs, svinrygg. Du kan vara lila, vit, svart, röd, blå, råttfärgad eller soft honungsblond.

Du kan vara tonad, färgad eller ”naturlig”. Du kan vara flintskallig, ­utan ett strå på huvudet.

Och med Twitter och ­Instagram sprids de nya hårtrenderna fortare än blixten. Och ser du något häftigt är det bara att haka på.

Ingen bryr sig.

Allting är okej.

I den engelska tidningen Observer Magazine (28/7) läser jag att håret är ett arv. Att det är ett ”genetiskt arv” som allt fler av oss försöker manipulera. Dr Sarah ­Cheang, lärare vid The ­Royal College of Art, säger att håret är en ”social signal”. Och driften att hålla på att fixa och trixa med sitt hår, att bleka, färga och krulla, är vårt sätt att försöka dölja vilka vi egentligen är.

Helst vill vi vara någon annan, säger Cheang och det är därför som vi hela tiden rakar, fönar, klipper, rullar, blonderar, tonar och plattar ut. En mani som får kosta: Under en livstid spenderar en engelsk kvinna runt 260 000 kronor på att hålla sina lockar i schack.

Och gammal vill vara ung och unga tvingas därför att hitta nya nischer. Historikern Caroline Cox till Ob­server Magazine: ”I ­van­liga fall brukar blond signalera ung. Men eftersom så många 50-pluskvinnor har börjat färga håret blont har det blivit tvärtom. Och i dag färgar allt fler unga håret grått. I en grå eller blekblå ­silverton.”

Och så har grått hår bli­vit ... ungt.

Av: 

Monica Gunne

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Monica Gunne