Vi lärde oss tidigt att parera hoten i mörkret

1 av 2
KOLUMNISTER

Polisen i Östersund varnar kvinnor för att vara ute på egen hand efter en våg av överfall.

”Ordna skjuts eller gå i grupp”, säger de.

Vi visste tidigt, mina kompisar och jag, hur det kändes att försöka parera hoten i mörkret. Vi slog nästan alltid följe, var noga med att hjälpa varandra att komma hem tryggt.

Men inte den där natten, när jag jagades av en bil. Då var jag alldeles ensam.

Bilen körde efter mig, länge och tätt, genom en öde stad. I jeansjacka, kjol och klackar sprang jag och det ekade från kuller­stenarna. I farten testade jag port efter port, knappade in koden som brevbärarna använde. Den skulle vara 2222, vi hade lyckats så många gånger men nu ville ingen dörr öppna sig och bilen bakom mig bara fortsatte att köra efter.

I höjd med universitetsbyggnadens baksida kom jag in. När den tunga porten slog igen bakom mig befann jag mig på en mörk innergård.

Det var ingen mardröm, det var väldigt mycket verklighet och när jag väl hann andas var det som inhalera sin egen död.

Bakom några soptunnor kurade jag ihop mig i ett hörn, och lyssnade efter ljud. Hjärtat bankade upp i tinningarna.

Minnet av hur jag tog mig hem har bleknat, förmodligen fick jag tag på någon cykel och trampade med brännande lungor till den kompis som bodde närmast. Jag berättade inget för mina föräldrar men sov oroligt länge efter det.

Att alltid vara beredd på flykt, att vara tvungen att skydda sig från det onda, att inte få vara trygg - osäkerheten kröp in under skinnet.

Jag tänker inte så ofta på bilen, men konturerna skuggar mig ändå, det skramlande ljudet, det finns någonstans där bakom.

Kanske ville föraren mig inget illa. Kanske ville han bara skoja. Eller skrämmas lite grann. Problemet var att det gått snett för så många, att man kunde rabbla upp namn efter namn på tjejer som ärrats för livet.

Kanske hade jag tur. För man kan förstås ha tur och komma hem ­utan en skråma. Man kan krama nyckelknippan i handen, man kan ha överfallslarm och självförsvarssprej i väskan och en vän att ­ prata med på mobilen. Man kan ”ordna skjuts och gå i grupp”, precis som polisen i Östersund rekommenderar.

Men hur kan man skydda sig mot rädslan? Den förlamande skräcken?

En kvinna lär sig tidigt att ryggen aldrig är fri. Och så stannar en till av oss hemma i kväll, för säkerhets skull.

Maskotmakt lektion 1

n När man inte trodde att Kanadas premiärminister Justin Trudeau kunde bli mer poppis sätter han sig och gosar med två små pandaungar och lägger ut bildbeviset på Twitter. Mycket lyckat.

Maskotmakt lektion 2

För att kunna opinionsstegra med hjälp av djurkramar krävs det att man har viss karisma från början. Inte ens världens gulligaste hund, fluffiga lilla Boo, skulle kunna tvätta bort arrogantstämpeln från republikanernas Ted Cruz.

ARTIKELN HANDLAR OM