Reinfeldt har flera skäl till oro och ett av dem är hans eget parti

Fredrik Reinfeldt har förstått ­varningssignalerna från väljarna.

Därför toppar han laget, mer än två år före valet.

Det politiska Sverige skulle möbleras om rejält om dagens väljarbarometer från Aftonbladet/United Minds vore valresultat.

Åtta riksdagspartier skulle bli sex. De rödgröna partierna skulle få nästan femtio procent av rösterna och vinna en förkrossande seger. Alliansen skulle krympa från fyra till två partier.

Men mer än två år före ett val är det omöjligt att förutse val­resultatet. Det lärde vi oss, om vi inte visste det förr, under förra mandatperioden.

Bara några månader efter valet 2006 hade de tre rödgröna ­partierna, som fick storstryk i valet, klättrat förbi alliansen i opinionsmätningarna. Det försprånget behöll de i 3,5 år.

Men kort före valet vände det. Sedan den rödgröna alliansen presenterat sitt ekonomiska alternativ i maj 2010 rasade ­väljarförtroendet för det regeringsalternativet. I september vann alliansen på nytt riksdagsvalet.

Men att det redde upp sig förra gången betyder inte att Fredrik Reinfeldt inte ska oroa sig. Han har flera mycket goda skäl att ängslas över om det ska bli en tredje valseger.

Det första heter Kristdemokraterna. I fyra av sex mätningar i år har partiet hamnat under fyraprocentsspärren som avgör om ett parti kommer in i riksdagen eller inte.

Det andra stavas Centern som i hälften av årets mätningar fått ett lägre stöd än fyra procent. Utan KD och C kommer Fredrik Reinfeldt (M) inte kunna sitta kvar som statsminister.

Det tredje problemet är Reinfeldts eget parti, Moderaterna.

I fyra månader i rad har partiet ­legat under sitt valresultat i Aftonbladet/United Minds. Under samma period har Socialdemokraterna legat över sitt valresultat.

Men att Moderaterna behöver rycka upp sig tycks Fredrik Reinfeldt ha fattat. I förrgår sparkade de i gång en ultratidig valrörelse genom att dela ut 60 000 vykort med texten ”Socialdemokraternas politik hotar 25 000 ungdomsjobb”.

Men redan innan dess hade Reinfeldt möblerat om på centrala poster. Partisekreterare ­Sofia Arkelsten fick sparken och ersattes av kommunalrådet Kent Persson från Örebro. I riksdagen fick stjärnskottet Tomas Tobé byta utskott för att ge Folkpartiet en match i skolfrågan. Och den geniförklarade förre statssekreteraren Per Schlingmann börjar i dag sitt nya jobb som Moderaternas chefsstrateg.

27 månader före ett val är det omöjligt att veta utgången av det. Men Reinfeldt har sett varningssignalerna – och tagit dem på allvar.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM