Avhoppen skadar varumärket Sverige

KOLUMNISTER

Kaoset i Svenska Akademien skadar varumärket Sverige.

Nobelpriset är det kändaste vi har. Nu svärtas det ner.

I morse var de aderton i Akademien i praktiken de sexterton. Författaren Lotta Lotass har inte deltagit i arbetet på flera år, hennes kollega Kerstin Ekman inte på nära tre decennier.

Nu är de bara tretton sedan Klas Östergren, som skickade sin skriftliga avsägelse från akademijobbet till Svenska Dagbladet, hoppade av. Han följdes av Kjell Espmark som meddelade sig skriftligt till Dagens Nyheter. På eftermiddagen kom turen till Aftonbladet dit akademins tidigare ständige sekreterare Peter Englund vände sig med sin skriftliga avskedskommentar.

Det betyder att Svenska Akademien nu är bara en en ledamot ifrån att bli beslutförlamad. Det krävs tolv ledamöter för att kunna fatta beslut om nya medlemmar.

Självfallet är detta den värsta krisen i Akademiens historia och ett allvarlig slag mot bilden av Sverige. Förutom Ikea och Spotify finns det en sak som de flesta i världen vet är svenskt . Det är Nobelpriset.

Svenska Akademien utser litteraturpristagaren, det pris som de av oss som inte är läkare, kemister, fysiker eller ekonomer har mest åsikter om. Den som får Nobelpriset i litteratur är garanterad att sälja jätteupplagor över hela världen. I alla fall under året som följer utnämningen.

Men vilket värde har ett pris, till och med Nobelpriset, när det visar sig att juryn är så djupt splittrad att 28 procent av den hoppar av och vägrar delta i arbetet i framtid? Lägre än innan, såklart. Och lappar Akademien inte ihop sprickan i god tid före nästa litteraturpris kan det bli riktigt lågt.

Det tråkiga är att det inte är den enda händelsen som för närvarande fördunklar bilden av Sverige. Den världsomspännande #metoo-kampanjen ledde till att många undrade hur det egentligen står till i ett av världens mest jämställda länder sedan kvinnor vittnat om övergrepp som de skämts för att anmäla.

Även invandringen har svärtat bilden av oss. Under Stefan Löfvens besök hos Donald Trump i mars sade presidenten så här:

– Ni har en underbar statsminister, vi har lärt känna varandra. Men ni har problem med invandring, det orsakar problem i Sverige. Jag var en av de första som sa det. Jag fick ta emot en del kritik men det var okej för det visade sig att jag hade rätt.

Men enligt en studie som Svenska institutet gjorde förra året i sju länder är inte bilden fullt så entydig.

Totalt tyckte 32 procent att Sverige hade en dålig planering för att ta emot så många som under flyktingkrisen eller att naivitet och politisk korrekthet lett till att vi inte hade någon kontroll.

Nästan lika många, 31 procent, tyckte att Sverige hanterade krisen väl eller att vi är en humanitär förebild.

Det är inte den första krisen i Svenska Akademiens historia och det kommer inte att bli den sista. 1989 lämnade Werner Aspenström, Lars Gyllensten och Kerstin Ekman sina poster i protest mot Akademiens hållning i Salman Rushdie-affären.

Sju år senare gjorde Knut Ahnlund det av samma anledning. Sedan dess har tre av dem, alla utom Kerstin Ekman, avlidit.

FOTNOT: Rushdie-affären var en konflikt mellan en minoriteten och majoriteten i Akademien. Minoriteten ville att akademin skulle vädja till regeringen om att agera mot de iranska mullornas dödsdom mot författaren Salman Rushdie.

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.