Mejla

Karin Pettersson

Där godhet blivit ett skällsord

Foto: Björn Lindgren/TT
Sociala medier idag gynnar vrede och starka känslor, och passar bra för den som har ett politiskt budskap som gör människor arga och upprörda.

Sociala medier är ingen neutral arena där folkviljan avspeglas. Det är av yttersta vikt att vi som medborgare – och särskilt journalistiken – klarar att förhålla sig till detta.

I dag fungerar det ofta inte alls.

I torsdags hade landets tyngsta nyhetsprogram Aktuellt ett inslag där de pratade om ”godhet” som ett ifrågasatt begrepp. I samma inslag beskrev de Aftonbladets politiske chefredaktör som ”avskydd i vida kretsar”, något de sedan – vilket hedrar redaktionen – bett om ursäkt för.

Presentationen av Anders Lindberg är dock inte det mest intressanta med inslaget. Det är i stället vinkeln, utförandet, och motiveringen de sedan publicerade.

”Är det alltid bra att vara god. Eller är det så att det som förr sågs som vanlig snällhet också kan vara naiv dumhet?”, frågar sig Aktuellt-redaktionen och låter sedan två debattörer till höger och två till vänster kommentera frågan i korta klipp.

Upplägget blottar häpnadsväckande okunskaper om hur den moderna offentligheten fungerar och konstrueras. Våren 2016 gjorde journalisten Andrev Walden en genomgång där han visade hur begrepp som godhet och anständighet attackeras i land efter land av dem som står upp mot rasism, eller tar parti för flyktingar.

Som Walden skrev: ”Att angripa och häckla männi­skors välvilja och anständighet är en del av den radikala högerns offensiv mot den ­liberala demo­kratins bärande väggar: ­idéerna om alla människors lika värde och rättigheter.”

Inslaget – och ursäkten – visar också något annat. Nämligen en naivitet kring hur nätet, och sociala medier används.

Sociala medier utgör i dag kraftfulla plattformar för propaganda och desinformation. De styrs dessutom av en ekonomisk logik som gynnar vrede och starka känslor, och som gör att plattformar Facebook och Twitter passar bra för den som har ett politiskt budskap som gör människor arga och upprörda.

Det är ingen slump att det är den yttersta högern som det går bäst för på nätet i den här valrörelsen, vilket Aftonbladets Erik Carlsson återkommande rapporterar om på Twitter (följ honom på @ErikCarlsson).

Det finns inget ”neutralt” sätt att beskriva processen där godhet blivit ett skällsord. Det Aktuellt hade kunnat göra är att titta noga på var och när godhet först började användas i negativa termer. Man hade sedan kunnat beskriva ordets resa från nätets radikala högermarginal via sociala medier in i mer etablerade debattörers flöden.

Man hade kunnat jämföra med begrepp som ”virtue signalling” och hur den amerikanska nyhögern gått i bräschen för att etablera nya ord och begrepp.

– Ja, personer som står upp för antirasism – från höger till vänster – anklagas ofta för att vara ”godhetsknarkare”. Men man pekas ut av en specifik grupp, nämligen den arga och SD-nära högern. Det är inget filosofiskt seminarium som pågår. Det är ett krig om språket och agendan.

I ett stort forskningsprojekt på Harvard och MIT under och efter den amerikanska presidentvalrörelsen 2016 studerades hur sociala medier påverkade de traditionella mediernas nyhetsrapportering. (Jag har tidigare skrivit om det här.)

Det den yttersta högern i USA gjorde var att bygga upp ett informationsuniversum vars läsare i mycket liten utsträckning tog del av nyheter från vanliga medier. De levde i en isolerad värld där alla samhällsproblem förklarades med muslimer, mexikaner och journalister.

Den arga högern var skickliga på att länka till varandra, de sociala mediernas algoritmer lyfte fram innehållet eftersom det engagerade.

Forskningsprojektet visade att den Trump-nära sajten Breitbart nästan på egen hand gjorde att invandring och ”muslimer/islam” blev de två politiska sakfrågor som det skrevs mest om i den amerikanska valrörelsen. Traditionella medier ansåg sig nämligen ängsligt behöva skriva om det som den nya extrema högern gapade så högljutt om på nätet.

Det närmaste man kan komma Breitbart i Sverige är de sajter och Facebook-grupper Sverigedemokraterna och deras krets byggt upp. Syftet är detsamma: att skapa en isolerad värld med ”alternativa sanningar”, och samtidigt sätta agendan hos traditionella medier.

När nyhetsvärderingen görs utifrån vad det pratas mycket om på på Twitter, Facebook eller de ofta orkestrerade och organiserade mejlstormar som riktar sig mot journalister, så blir medierapporteringen enkel att påverka för den som har en egen nätarmé. Då är det lätt hänt att medier blir nätmobbens nyttiga idioter.

”Diskussionen om vem och vad som är god pågår i samhällsdebatten och det är viktigt att Aktuellt ibland också skildrar den debatt som förs i sociala medier och på kultur- och ledarsidor”, skriver redaktionen i sin förklaring till det egna inslaget.

Det är möjligt. Men om det görs på detta aningslösa sätt blir journalistiken snarare en megafon för nätets mest fördummande mekanismer, snarare än dess motvikt.

avKarin Pettersson

ARTIKELN HANDLAR OM