Mejla

Lena Mellin

SD-ledaren tar in ännu en krutdurk i riksdagen

Publicerad:
Uppdaterad:

Jimmie Åkessons ”annus horribilis” har sannolikt ­bara börjat.

Han kommer att jagas av det ena avslöjandet efter det andra om sina partikamrater, tills han önskar att han aldrig nämnt ordet nolltolerans.

Sedan valet har en femte­del av Sverigedemokraternas ledamöter ­antingen helt lämnat riksdagen eller slutat jobba där. De senare kvitterar ­bara ut arvode.

Det är ett dystert facit för parti­ledaren Jimmie Åkesson som med fog måste­ fråga sig hur han kunde misslyckas så med att plocka ut sina främsta partiföreträdare. Än värre blir det när han ­tänker på att strömhoppen inleddes för ­bara två veckor sedan.

Sedan dess har partiets ekonomisk-politiske-, rättspolitiske- och ­näringspolitiske tales­person lämnat jobben. Ett svår­slaget rekord.

Det var i ett tal 1992, som markerade hennes 40 år som regent, som den brittiska drottningen Elizabeth myntade uttrycket ”annus horribilis”, ett förfärligt år. Hon syftade på skilsmässor och skandaler i den egna familjen och en brand på slottet Windsor.

Risken är överhängande att Jimmie Åkesson vid den här tiden nästa år ­också sammanfattar sitt år som förfärligt. Med sitt brev till partiets förtroendevalda om ”nolltolerans” försatte sig Åkesson ­nämligen i en mycket svårt situation:

”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister ­eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar”, skrev han.

Beskedet har redan kostat Åkesson tre talespersoner i riksdagen. Men tar det slut där? Sannolikt inte. Att Sverigedemokraternas kår av förtroendevalda i riksdag, landsting och kommuner skulle hålla sig i skinnet och avstå från rasistiska, ­extremistiska eller rättshaveristiska­ ­ut­talanden ­under resten av mandatperioden förefaller otroligt.

Mer sannolikt är att Åkesson mer eller mindre regelbundet kommer att jagas på besked om vilka uttalanden som ­accepteras av parti­ledningen och vilka som inte gör det. Han ­kommer inte få tid över till så mycket annat.

Det är givetvis ett allvarligt bakslag för Sverigedemokraterna som just nu firar triumfer i opinionsmätningarna och såg fram emot ett 25-års­jubileum i medvind.

Problemet understryks av att den som står på tur att komma in i stället för Lars ­Isovaara är Markus ­Wiechel. Han har tre ­gånger dömts för förtal för inlägg på sin blogg, två gånger har han tvingats ­betala skadestånd.

Lag och ordning är Sverigedemokraternas näst viktigaste fråga efter invandring och ­islam. Hur illa ­rimmar det med att ha en riksdags­ledamot som är fälld för förtal?

Jimmie Åkesson duckade för ­frågan i går. Han tyckte att fällningarna ”inte var så allvarliga”. Det är möjligt. Men han tar in ännu en krutdurk i riksdagen med oförutsedda konsekvenser.

Sverigedemokraterna har fortsatt att öka i de opinionsmätningar som publicerats de senaste veckorna. Det är precis som det ska. Väljarna vill inte framstå som om de fattar illa överlagda beslut, inte ens då de svarar på ­frågorna i en väljar­barometer.

En verklig förändring i inställningen till ett parti tar tid. Det borde SD tänka på ­innan de ­rusigt publicerar de senaste mätningarna på sin hem­sida.

avLena Mellin

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM