Mejla

Oisin Cantwell

Studien om Brå-rapporterna innehåller stora brister

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: TT

Brå viker sig för politiskt tryck, påstår forskare i en rapport som släpptes i går.

Allsköns konspirationsteoretiker korkade upp champagnen, anonyma Twitterkonton jublade och diverse politiker gick i taket.

Vissa av dessa reaktioner var inte på något vis förvånande.

I de kretsar där invandrarna anses vara orsaken till allt elände och västvärlden befaras vara på väg att ockuperas av en ohelig allians bestående av muslimer, feminister och bögar är ingen myndighet så bespottad som Brå.

Bortsett givetvis från då studier publiceras som visar att det dödliga våldet ökar eller att antalet anmälda sexualbrott skenar och kriminologerna för ett ögonblick behandlas som hjältar.

Att det varit fest i trollskogen sedan studien ”Går det att lita på Brå?” i går släpptes är emellertid ingen anledning att rycka på axlarna åt dess slutsatser.

Inte minst det faktum att rapporten snabbt letade sig till framträdande platser på de stora mediehusens hemsidor och ledde till arga ledartexter samt politiska krav på allt från att myndigheten ska omorganiseras till att generaldirektören ska komma till justitieutskottet och förklara sig är skäl så goda som några att titta närmare på den.

Tre forskare vid Linköpings universitet har intervjuat ett 30-tal personer, däribland anställda och före detta anställda på myndigheten samt några före detta justitieministrar och rikspolischefer.

Vissa av de intervjuade beskriver en miljö som framstår som mycket problematisk. Rapporter påstås bli censurerade, resultat friseras, frågeställningar och problemformuleringar toppstyrs.

Polismyndigheten anses ha stora möjligheter att påverka vilka ämnen som ska studeras och med framgång haft åsikter om innehållet i rapporter.

Ändringar ska ha gjorts i utredningar efter krav från nervösa chefer på Brå och vid ett tillfälle ska en av de intervjuade ha blivit uppkallad till justitiedepartementet tillsammans med generaldirektören för uppsträckning efter att ett utkast med politiskt impopulära rön presenterats. ”Rätta”, löd ordern.

Dessutom ska presentationen av en undersökning som visade att den grova våldsbrottsligheten ökade ha förhalats eftersom det olyckligtvis var valår.

Om det stämmer att Brottsförebyggande rådet viker sig för politisk påverkan och har en utbredd tystnadskultur är det naturligtvis mycket problematiskt.

Myndigheten fyller en central funktion i kriminalpolitiken och ska producera fakta om brottslighetens utveckling, givetvis utan att ta hänsyn till om den ena eller den andra politiska kraften kan tänkas gynnas av forskningen och dess resultat.

Det finns dock all anledning att ställa sig en och annan fråga om studien.

Den är uppseendeväckande vag. För att skydda identiteten på de intervjuade är forskarna mycket återhållsamma om vilka rapporter som avses och när de producerades. Anklagelserna är allvarliga, men underlaget dimmigt.

Och vilken politisk agenda är det som Brå har ansträngt sig för att tillfredställa? Sverige har i modern tid haft både socialdemokratiska och moderata justitieministrar och det framgår inte av rapporten vem eller vilka det är som ska hållas på gott humör.

Det framställs som problematiskt att Brå å ena sidan lyder under justitiedepartementet och å andra sidan ska vara en fristående forskningsinstitution.

Visst, men alla myndigheter sorterar under ett departement och någonting säger mig att spänningar inte är ett unikt fenomen för just denna relation.

Och metoden som forskarna har använt ger inte ett helgjutet intryck. 62 personer vid fyra enheter har de senaste åren arbetat med utredningar med polisiär anknytning. Av dem intervjuades elva. Vad hände med resten?

Att en av rapportförfattarna använder sitt egna misslyckade försök att få jobb på Brå som underlag i studien framstår för övrigt som udda.

Jag får en känsla av att de tre forskarna inte låtsas förstå myndighetens övergripande uppgift: den arbetar på uppdrag av regeringen och väljer inte självständigt sina uppdrag. Fri forskning återfinns på universiteten.

Sven-Åke Lindgren, professor emeritus i sociologi och medlem i Brå:s vetenskapliga råd, tackade nej till att medverka i rapporten. I ett svavelosande blogginlägg gör han upp med ”felaktigheter och insinuationer” i den.

Dan Hedlin, professor i statistik, har på Twitter berättat att han är en av de intervjuade och att han har blivit felciterad.

Jag skulle inte bli förvånad om det den närmaste tiden dyker upp fler reaktioner av detta slag.

Det är utmärkt att en granskning sker. Men just denna studie tycks, diplomatiskt uttryckt, innehålla brister.

avOisin Cantwell

Publicerad: