Mejla

Wolfgang Hansson

Den evige presidenten

Publicerad:

Frågan som surrat på alla ryssars läppar var vem som skulle efterträda Vladimir Putin som president när han sista mandatperiod går ut 2024.

Svaret är föga överraskande: Vladimir Putin.

Den evige presidenten som förvandlat en gryende demokrati till en auktoritär stat av traditionell tsarmodell.

Tidigare i år var frågan fortfarande obesvarad. Det fanns de som undrade om 67-årige Putins trots allt var trött på att vara president och med ålderns rätt tänkte dra sig tillbaka och i stället utse en pålitlig kronprins som kunde skydda honom och hans förmögenhet när han väl lämnat Kremls salonger.

Folkomröstningen om en ny grundlag som avslutas på onsdag är det slutgiltiga beskedet om att Putin aldrig tänker avgå frivilligt.

Omröstningen gör det möjligt för honom att trots de begränsningar som tidigare rådde ställa upp i presidentvaken både 2024 och 2030. Därmed kan han sitta kvar tills han fyller 84 år.

Utgången är given på förhand. Få tror det blir någonting annat än ett ja. Om inte annat så går det ju alltid att fuska i rösträkningen om det skulle behövas.

Putin har genom åren blivit expert på att manipulera de regler som styr hur länge en president får sitta i Ryssland. Regler som kom till efter Sovjetunionens upplösning för att försäkra att Ryssland nu skulle bli en demokrati.

2008, när han suttit i två fyraårsperioder, bytte Putin jobb med dåvarande premiärministern Dmitri Medvedev. Av en händelse så stärktes då premiärministerns makt på bekostnad av presidenten. Under tiden ändrades konstitutionen så att en president kunde sitta sex år i två perioder.

Den här gången nollas Putins mandatperioder. Begränsningen på totalt tolv år tas inte bort men för Putin börjar räkneverket lämpligt nog om på noll.

Rysslands president Vladimir Putin.
Foto: TT
Rysslands president Vladimir Putin.

Mycket gick snett

Putin har redan styrt Ryssland i drygt 20 år. När han tog över efter Boris Jeltsin 1999, handplockad av sin företrädare, var han en före detta KGB-agent som tjänstgjort i DDR när muren föll.

Ryssland var fortfarande ett embryo till en demokrati även om mycket redan gått snett när statens egendomar privatiserades och gjorde ett fåtal oligarker stenrika medan vanliga ryssar blev allt fattigare.

Putin hade tur. Oljepriset steg kraftigt och han kunde använda statens intäkter för att förbättra ryssarnas levnadsstandard och säkra sig egen popularitet.

Genom åren har Putin skickligt manövrerat för att hela tiden utöka sin makt och ta stryptag på demokratin. Etermedia är numera helt i handen på Kreml. Även i övrigt har den fria pressen i det närmaste tystnat. Domstolarna dömer som makten vill.

Så länge Putin levererat välstånd har protesterna i det stora hela uteblivit.

På pappret är Ryssland fortfarande en demokrati men i verkligheten påminner den betydligt mer om hur landets styrdes under tsartiden, snarare än under Sovjetunionen.

Vladimir Putin är inte kommunist. Han har ingen annan ideologi än att han vill hålla sig kvar vid makten även om han utnyttjar nationalismen för att få folket med sig vare sig det gäller annekteringen av Krim, krykans roll eller moraliska frågor som att äktenskap bara ska vara något som kan ingås mellan man och kvinna.

Foto: TT
Vladimir Putin och företrädaren Boris Jelstin.

Fruktar blodig maktstrid

Putin är inte lika populär längre som han en gång var men samtidigt är det många ryssar som är rädda för förändringar. Någon given efterträdare finns inte. Många fruktade att en blodig maktstrid skulle utbryta som hade skapat kaos i landet. Bättre då att låta stabile Putin fortsätta.

När jag besökte Ryssland i höstas och pratade med oppositionella gav de många exempel på vilken polisstat Ryssland är om man motsätter sig Putins makt. Men den vanlige ryssen som sköter sitt lämnar Kreml i fred.

Vladimir Putin säger att han ännu inte bestämt sig för om han tänker ställa upp i presidentvalet 2024. Precis samma sak sa han inför valet 2012 då han och Medvedev åter bytte med varandra och Putin blev president igen.

Så självklart kommer Putin att ställa upp. Men genom att inte utåt bestämma sig håller han folk i ovisshet och ger en chimär av att det finns ett stråk av demokratisk legitimitet runt honom.

Alla signaler är att han kommer att sitta kvar tills han drar sin sista suck. Makten är hans livförsäkring. Behövs det kan han alltid "nolla" sina presidentperioder ännu en gång efter 2036.

Av: Wolfgang Hansson

Publicerad: