En rädd människa är en ofri människa

KOLUMNISTER

Mordepidemin på Järvafältet påverkar, inte helt överraskande, dess förorters befolkning.

I områden som Tensta och Rinkeby känner sig var fjärde invånare mycket otrygg om kvällarna, visar en ny undersökning.

För fjärde gången sedan 2008 har Stockholms stad undersökt hur människor boende i huvudstaden upplever tryggheten.

Och som så ofta då siffror som dessa presenteras går de att användas efter behag eller ideologisk tillhörighet.

Sant är att nio av tio stockholmare inte är rädda för att gå ut om kvällarna, vilket onekligen är en hög och bra siffra. Men så är också Stockholm en i internationell jämförelse tämligen ofarlig stad.

Lika sant är emellertid en hel del andra saker, som exempelvis att klasskillnaderna i en undersökning som denna blir tydliga.

Medan fem procent av invånarna på Södermalm är oroliga för att gå hem från tunnelbanan efter bion eller krogrundan är motsvarande siffra för Tensta 28 procent.

Motsvarande siffra vid den förra undersökningen för tre år sedan var fyra respektive 20 procent.

Med tanke på hur många människor som rör sig i innerstaden mellan barerna, med allt vad det medför med personrån, misshandel och andra grövre brott, går det i varje fall teoretiskt att tänka sig att siffrorna lika gärna kunde vara de omvända.

Men det är varken oväntat eller svårförklarligt att det ser ut som det gör. Inte minst de våldsamma uppgörelserna mellan kriminella i vissa av stadsdelarna – vart tionde fall av dödligt våld i Sverige går på ett eller annat sätt att knyta till Järvafältets förorter – tror jag är en viktig del av förklaringen.

Många känner någon som har drabbats av tragedierna. Och även för dem som inte gör det påverkas rimligen tryggheten.

Undersökningar av detta slag är även ett viktigt bidrag till vår kunskap om vilka brott som ökar och minskar.

Att bara räkna polisanmälningar blir trubbigt, då alla brott inte anmäls. Och fler anmälningar innebär inte nödvändigtvis att en viss typ av brott har blivit vanligare. Det kan också vara så att benägenheten att anmäla ökat, vilket är en positiv utveckling.

Årets undersökning visar att sexuella trakasserier har blivit vanligare. Fem procent av de tillfrågade säger att de har utsatts för detta brott. I den förra undersökningen hade tre procent drabbats.

I ännu en kategori brott har utsattheten ökat. Andelen personer som uppger att de har blivit hotade har ökat från sex till åtta procent.

Ytterligare siffror: Var femte stockholmare är rädd för att någon närstående ska utsättas för brott. I Tensta känner 36 procent denna oro. Oron för att bli överfallen har ökat från 12 till 17 procent. Även här sticker Järvafältet ut, var tredje invånare känner sådan rädsla.

Utvecklingen måste vändas. En rädd människa är en ofri människa. Det är också en jämställdhetsfråga, då kvinnor oftare är oroliga än män.

En hel del bör göras. Polisen behöver förstärkta resurser och stadsdelsförvaltningarnas och skolornas arbete måste intensifieras.

Men även medier och politiker har ett ansvar för att inte skrämma upp människor i onödan. Berättelsen om utvecklingen i Sverige måste bygga på fakta och inte känslor. Så är inte alltid fallet i denna alarmistiska tid.