Terroristernas måltavla är inte hat – utan kärleken

KOLUMNISTER

Anton Lundin Pettersson och Rakhmat Akilov har många saker gemensamt, men bara en människa har korsat de båda mördarnas vägar.

Det uppdagades i fredags, tre veckor efter terroristattacken på Drottninggatan i Stockholm. Nyheten om ett femte offer: Marie Kide från Sjuntorp, en kvinna som jobbade med pedagogik och som intresserade sig för trädgårdar.

Högerextremisten Anton Lundin Pettersson kunde ha blivit hennes död. IS-sympatisören Rakhmat Akilov blev det.

Marie Kide befann sig i Stockholm för att besöka trädgårdsmässan. Tillsammans med väninnan Lena Wahlberg strosade hon nerför Drottninggatan på fredagseftermiddagen den 7 april. Båda kom i vägen för den lastbil som Rakhmat Akilov hade kapat. Båda avled.

För Marie Kide kunde det ha slutat redan för två år sedan. Hon arbetade nämligen på grundskolan Kronan i Trollhättan. Den 22 oktober 2015 beväpnade sig Anton Lundin Pettersson med ett svärd, gick in genom portarna och dödade tre människor: En elev, en lärare och en lärarassistent.
I ett inlägg på Facebook skriver skolans rektor, Djeno Mahic, om sin tidigare kollegas agerande efter skolattacken:

”En av dem som bidragit till att vi rest oss var vår Marie. Alltid med leende på läpparna och snälla och uppmuntrande kommentarer. Vitsig och skämtsam. Genuint god!”

En sådan människa kunde ha mördats på en skola i Trollhättan. En sådan människa mördades på en shoppinggata i Stockholm.

För måltavlan är inte hatet, det är kärleken. Så fungerar terrorismen i dag, oavsett gärningsman och ideologi.

Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap, har granskat de 130 ”ensamvargar” som har verkat i Europa efter millennieskiftet. Slutsatsen: Antimuslimska fascister och jihadister attackerar inte varandra. Det händer inte.

Deras våld riktar sig i stället mot mångfalden. Mot alla som tror på frihet, öppenhet och demokrati.

Marie Kide var en av dem. Hon jobbade med pedagogik och intresserade sig för trädgårdar. Det är sådana människor som mördas av högerextremister och IS-sympatisörer.

Sådana människor som älskar i stället för att hata.

Sådana människor som gör att terrorn aldrig kommer att vinna.

ARTIKELN HANDLAR OM