Mejla

Robert Aschberg

Hyckleriet nådde fantastiska höjder

Publicerad:
Uppdaterad:

Av något obegripligt skäl finns jag numera med på Vita Husets mejllista. Det hamnar alltså regelbundet Trump-propaganda i inkorgen, vilket egentligen inte är värre än all annan skit som jag inte bett om men en massa idioter bemödar sig att skicka.

Nå, man dör inte av det. Enda omaket är att det tar viss tid att radera skräpet.

Som Trump-knarkare vill jag inte ha polerad propaganda, skriven av hans talespersoner. Det ska vara den äkta varan. Som hans tal i Tulsa natten till igår. Hans första stora valmöte, dock inte lika välbesökt som Vita Huset gjorde gällande i förväg, en miljon skulle ha beställt biljetter men en utomhusscen fick plockas bort och inomhus var läktarna inte fulla. (Det visade sig att beundrare av koreansk popmusik på skoj beställt hur många som helst).

Jag satt i alla fall uppe halva natten för att se showen.

 

Redan någon timme innan den ”fria världens ledare” gjorde entré satt folk och väntade i auditoriet. En dam kom in och bad för presidenten och berättade hur mycket kärlek alla visade den store mannen: “Gud välsigne honom och hans familj”. En annan dam, som råkade vara ingift i Trumpfamiljen och således en av de välsignade, förklarade att “Han har offrat allt för er”. Massorna jublade lite. Presidentsonen Eric berättade för åhörarna att “Det är otroligt hur hårt han (fadern) arbetar….ingen familj arbetar hårdare”.

Det spelades Beatles och Queen och Sinatra och Rolling Stones och Elton John i högtalarna.

Vicepresidenten äntrade talarstolen. Till skillnad från presidenten tycktes han följa manus när han tillbad sin ledare. Det började likna ett väckelsemöte.

Så kom Trump.

Han gjorde långa utvikningar åt ena och andra hållet, upprepade ord och meningar som han brukar för att liksom ge dem eftertryck. Han berömde sig själv oavbrutet. Han ondgjorde sig över att en kvinnlig motståndare var ful. Han sa att om han inte vinner valet så kommer Kina att “äga USA”. Han sa att han är den enda som kan vara tuff mot Kina, vilket kan tyckas märkligt med tanke på att hans tidigare säkerhetsrådgivare John Bolton nyligen avslöjat att Trump fjäskat för den kinesiske presidenten och bett denne om hjälp att vinna valet.

President Donald Trump talar under kampanjmötet i Tulsa.
Foto: Evan Vucci/AP
President Donald Trump talar under kampanjmötet i Tulsa.

Hyckleriet nådde fantastiska höjder. Allting gick bra, bättre än någonsin tidigare. Inga moln på himlen. Framtiden kunde inte bli bättre. 

För mig är Trumps shower lite som skräckfilmer för dem som gillar den genren. Man vill titta men ändå inte.

När Trump kom in på ”eliten” – allting är ju alltid någon annans fel – kom en riktig höjdare:

”Jag är snyggare än de är, jag har bättre hår, trevligare fastigheter, hus och lägenheter, trevligare allting”.

En sådan mening gjorde nattvaket värt besväret. Den är ju fullkomligt svårslagen. Få eller inga statsledare, demokratiskt valda eller ej, skulle kunna åstadkomma en sådan pärla.

Som fiktion hade det varit komiskt. 

I verkligheten öppnar sig ett ginnungagap.

***

Anne Applebaum har skrivit en mycket tänkvärd essä i The Atlantic om Trumps medarbetare. I svensk översättning lyder titeln “Historien kommer att döma de delaktiga”. Applebaum gör jämförelser med Walter Ulbrichts Östtyskland och funderar på vad som gör att folk med samma bakgrund hamnar på helt olika sidor i livet och politiken. Essän ligger läsbar på nätet.

***

Jag räknade femton pop- och rocklåtar som spelades under Trumpjippot. Rolling Stones stod för flest: Wild horses, She´s a rainbow och You can´t always get what you want. Beatles fick bara en låt: Hey Jude.

 

Av: Robert Aschberg

Publicerad: