Han vill ha makten framför allt annat

KOLUMNISTER

Därför är Löfvens besked orealistiskt

Makten framför allt.

Brutalt tolkat är det Stefan ­Löfven besked i regeringsfrågan.

Han kan till och med samarbeta med partier han tycker förstör landet, för att säkra sitt eget ­partis ställning.

Stefan Löfven vill röst­maximera genom att hålla dörren öppen till både höger och vänster.

Den välvillige kan tolka S-ledaren Stefan Löfvens besked, om hur han och Socialdemokraterna ser på regeringsfrågan, som ansvarsfullt. S är beredd till okonventionella lösningar som sam­arbete över blockgränserna för att få en handlingskraftig regering efter nästa val.

Problemet är att bara att det inte riktigt är det som Stefan Löfven säger. Det han hävdar är att han efter en eventuell valseger ­siktar på ”att bilda en socialdemokratiskt ledd regering”.

Denna regering ska samarbeta med andra partier. Miljöpartiet är ”en naturlig samarbetspartner”. Men Socialdemokraterna har också ”en del gemensamt” med V, FP och C.

Stefan Löfvens besked är alltså att han helst vill ha en ren S-­regering som samarbetar med partier till höger och vänster.

Han vill inte ta orden samregera eller koalition i sin mun. Han talar enbart om samarbete med utpekade partier. Hur fast eller lös förbindelsen ska vara går han däremot inte in på.

Resonemanget är behäftat med flera problem.

1. Det är orealistiskt.

Centern och Folkpartiet är en del av Alliansen. Att de efter en eventuell valförlust skulle inleda ett nytt, fast samarbete med ett parti på andra sidan blockgränsen saknar för närvarande all form av realism.

2. Regering eller opposition. Samtliga riksdagspartier ger i dag sina väljare samma besked. Antingen sitter de i regeringen eller också ingår de i oppositionen.

Den typ av organiserat samarbete som Socialdemokraterna ­hade med MP och V mellan 1998 och 2006 är det ingen, utom då möjligen Socialdemokraterna, som vill se igen.

3. Samarbete förekommer hela tiden. Om det är ett lösare samarbete som Stefan Löfven syftar på så existerar det redan. Det görs uppgörelser hela tiden i riksdagens utskott.

Att partierna gör upp över blockgränsen i särskilt viktiga frågor är inte heller unikt. Pensionsöverenskommelsen är ett samarbete mellan S och de nuvarande regeringspartierna. Flykting- och migrationspolitiken är ett annat, mellan Alliansen och MP. Friskolereformen ytterligare ett.

4. Pedagogiskt svårt. Stefan Löfven har redan ett pedagogiskt problem, han är emot det femte jobbskatteavdraget men tänker inte avskaffa det vid en valvinst. Logiken haltar.

Nu har han skaffat sig ännu ett. Han tycker att Alliansen kör ­landet i diket. Ändå vill han samarbeta med två av de partier som ingår i den om han vinner valet. Logiken haltar betänkligt här också.

Eftersom varken Stefan Löfven eller resten av S-ledning är korkad eller saknar insikter i politikens rävspel är det alltså något annat han vill ­säga än det som faktiskt står i artikeln där beskedet i regerings­frågan gavs.

Och vad är det? Man skulle kunna koka ner det till den här artikelns första ­mening: Makten framför allt.

Stefan Löfven vill röstmaximera genom att hålla dörren öppen till både höger och vänster. Det ska inte vara farligt att rösta S oavsett om man är en mitten- ­eller vänsterorienterad väljare.

Strategin har uppenbara risker. Visserligen vinner man inga val utan de stora väljargrupperna i mitten. Men Socialdemokraterna har en inte obetydlig vänsterflank som det är klokt att hålla sig väl med.

Dessa väljare kan mycket väl ogilla upplägget och i stället vända sig till Vänsterpartiet. Det tycks i alla fall V-ledaren Jonas Sjöstedt tro:

– Nu har vi ett enda parti i Sverige som säger att vi vill ha en rödgrön regering ­utan borgerliga ­ministrar, sa han glatt i går.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM