”SD ogillar väljarna – går inte tolka på annat sätt”

KOLUMNISTER

Sverigedemokraterna tycker illa om sina väljare och sina medlemmar.

På annat sätt kan man inte tolka rädslan över få för många mandat i valet nästa år.

Sverigedemokraterna är i dag riksdagens sjätte största parti. Efter valet i september nästa år kan de vara riksdagens tredje största.

När Aftonbladet inledde sin nya granskning av Sverigedemokraterna i onsdags luftade en källa i partitoppen farhågor om att partiet skulle växa för snabbt.

- Jag tror att vi kan få tio procent i nästa val, men jag hoppas inte det. Jag har svårt att se att vi skulle klara av att fylla alla platser med kompentent folk, sade källan.

”Inte tillräckligt kompetenta”

Riksdagsledamoten Carina Herrstedt sade att hon ofta hört partikamrater framföra liknande åsikter.

Det betyder att Sverigedemokraterna inte gillar alla sina väljare. De kan helt enkelt bli för många. En märklig inställning av ett politiskt parti vars syfte är att vinna makt och inflytande för de egna idéerna.

Det betyder också att Sverigedemokraterna ogillar en del av sina medlemmar och aktiva. De är inte tillräckligt kompetenta för att partiet ska kunna besätta sina mandat i kommun, landsting, regioner och riksdagen med duktigt folk.

Också det är en besynnerlig hållning. Man skulle ju kunna tro att ett parti gläds åt varje ny medlem. Man skulle kunna tro att ett parti, övertygat om sin egen förträfflighet, mer än gärna vill att de nya medlemmarna ska ta del av den kollektiva kunskaps- och idébanken.

Men det gör alltså inte Sverigedemokraterna. De är rädda för att för många kommer att rösta på dem så att de som väljs in är om inte vettvillingar så i alla fall inte tillräckligt duktiga.

”För kvinnorna är det tvärtom”

Men för ett år sedan ville Sverigedemokraterna växa. Enligt den kommunikationsplan som publicerades då är partiets främsta målgrupper konservativa arbetare (blue labour), kvinnor och förstagångsväljare.

Bland blue labour och unga män ligger Sverigedemokraterna bättre till än de gör bland väljarna som helhet. När det gäller kvinnor är det tvärtom.

Enligt valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet var den typiske SD-väljaren i förra valet en ung man med dålig utbildning och låg inkomst. Alltså ungefär dem som man kan tro känner sig hotade av driftiga invandrare som skapat sig en ny tillvaro i ett nytt land.

Bara en tredjedel av SD-väljarna var kvinnor, lika hög andel som 2006. Fullföljer SD idéerna i kommunikationsplanen finns alltså en del att göra.

- Om vi på sikt vill utmana om makten måste vi även nå de kvinnliga väljarna, sade SD-ledaren Jimmie Åkesson i Almedalen i somras.

Där avslöjade han också att partiet avsatt sex miljarder i sin budget för att ge heltidsanställda rätt att jobba heltid och sätta stopp för delade tjänster. Han ville också gradera upp Arbetsmiljöverket. Samtliga tre frågor var tänkta att attrahera kvinnor.

Sverigedemokraterna vill bli större men inte till vilket pris som helst. Efter Åkessons utlysta nolltolerans mot rasism tycks selektion vara partiets nya ledstjärna i medlems- och väljarvärvning.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM