Mejla

Peter Kadhammar

Notan för vårt vacklande kommer – var så säker

KOLUMNISTER

Under Vietnamkriget pågick en viktig debatt inom solidaritetsrörelsen. Ena sidan företräddes av socialdemokrater och etablissemang som sa: fred i Vietnam. Den andra företräddes av vänstern som sa: USA ut ur Vietnam.

Första linjen innebar i praktiken ett slags kapitulation. En fred kan ju se ut hur som helst, till exempel att stormakten lyckas frysa konflikten och bita sig kvar i ett land för att där installera den regim som passar stormakten bäst.

Därför var det rätt att kräva ”USA ut ur Vietnam”. Det betydde på sikt en riktig fred, att vietnameserna själva skulle bestämma sin framtid.

Det var lätt att stödja Vietnam. Kriget fördes långt, långt borta. Vi upprördes över bomberna, de brinnande barnen, massakrerna och förstörelsen av djungeln. Solidaritet är insikten om det gemensamma intresset. Men det var en teoretisk insikt mer än praktisk för kriget hotade aldrig oss.

Det är lätt att komma till klara och principiella ståndpunkter om problem på andra sidan jorden.
Nu träffas stormakterna för att diskutera fred i Ukraina. Men någon fred kommer inte att finnas så länge Rysslands president Putin vrider upp och vrider ner konflikten för att steg för steg bryta loss territoriet i öster och söder.

Ryssland kanske går med på en fredsuppgörelse. Eldupphör. Nya konferenser. Det har Ryssland gått med på förr. Och kriget fortsätter.

Själva konstruktionen av samtalen är pervers. Varför ska Ryssland alls vara med i förhandlingar om en konflikt som Putin lögnaktigt påstår är ett ukrainskt inbördes­krig?

Jag såg Ukrainas president Petro Porosjenko i Kiev natten då han hade vunnit valet. Han var kraftfull. Han hade manus men behövde inte titta i det. När han lämnade scenen plockade jag upp ett av bladen från golvet.

Nu har han mörka påsar under ögonen. Han är trött och desperat. Han vädjar om solidaritet och vapen som ingen vill ge honom. Därmed dömer omvärlden Ukraina till att brytas sönder än en gång.
Omvärlden säger: fred i Ukraina.

Men det blir ingen fred när en stormakt tillåts stycka ett i praktiken försvarslöst land.

Det kommer en nota för vår vacklande solidaritet längre fram. Hur stor den blir och hur den ser ut vet ingen. Men den kommer.

Av: 

Peter Kadhammar

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Vietnam

Ukraina

Petro Porosjenko

Peter Kadhammar