Första steget mot att bli drottning

Dopet i dag är prinsessans Estelles första steg mot att bli Sveriges drottning. Den fjärde regerande sedan Gustav Vasa.

Det är lätt att glädjas tillsammans med kungafamiljen i dag. Prinsessan Estelles dop är det första på över trettio år i kungahuset.

Men det finns skäl att lägga band på sig. Prinsessan må ha ett tryggt och materiellt fulländat liv framför sig. Men hon saknar grundläggande fri- och rättigheter, i alla fall om hon vill behålla arvsrätten till tronen.

Den lilla prinsessan, tre månader i morgon, får inte gifta sig med vem hon vill. Hon måste ha tillstånd av både mamma drottningen (eller kungen om han fortfarande sitter kvar på tronen) och av regeringen för att få gifta sig. Annars har hon förverkat rätten till tronen.
 

Som tronföljare, alltså kronprinsessa, får Estelle inte ens åka utomlands utan att fråga statschefen om lov. Eller som det uttrycks i successionsordningen, en av grundlagarna, ”tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap och samtycke”.

En färjetripp över Ålands hav? Nix pix, Estelle. Inte utan att fråga mamma först.

Den lilla sessan omfattas inte ens av religionsfrihet. Ska hon behålla rätten till tronen är det ”den rena evangeliska läran”, enligt den Augsburska bekännelsen, som gäller.

Dopet i dag är alltså den första anhalten på vägen mot tronen. Under ceremonin blir prinsessan Estelle medlem i Svenska kyrkan och alltså både kristen och protestant. Utan det i bagaget kan hon inte vara varken prinsessa, kronprinsessa eller drottning.

Kronprinsessan Victoria är sannolikt Sveriges medietränade person. Hennes förstfödda dotter kommer att slå henne med hästlängder. Estelle kommer att leva ett liv i rampljuset, noga utportionerad till allmänheten av sina pr-medvetna föräldrar.

Även det kan betraktas som en inskränkning i den personliga friheten. Vart hon än går, vad hon än gör kommer prinsessan Estelle vara en offentlig person under resten av sitt liv. Ska hon gratuleras eller kondoleras?
 

Det finns en mycket rolig roman skriven av Sue Townsend med titeln ”The Queen and I”. Där drottning Elizabeth tvingats att abdikera och flyttar med hela familjen till ett radhusområde i utkanten av en större stad.

De svårigheter som familjen kollektivt upplever under omställningsprocessen från Buckingham Palace till förorten är otroligt roligt beskrivna i romanen.
 

Att Estelle skulle möta en vanlig svensk vardag med samma handfallenhet är troligt. Vill hon bli Sveriges fjärde regerande drottning sedan Kristina på 1600-talet är hon dömd att leva ett liv en gyllene bur.

Och sakna möjligheter heter som betraktats som grundläggande i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Exempelvis att avstå från en religion och gifta sig med den hon själv vill.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM