Toppolitiker kan inte komma oförberedda

Foto: Marianne Lindberg de Geer
KOLUMNISTER

Den skrikande, stympade människotårtan bevisar det återigen.

En toppolitiker måste ­vara beredd på allt. Alltid.

Vikten av professionella medarbetare har sällan framstått som klarare än i historien med den ­skrikande, stympade ­kvinnokroppen på ­Moderna ­museets tårt- kalas i söndags.

Dit kom kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) för att hålla tal om ­konstens frihet och rätt att provocera. Hon visste att hon skulle skära upp en ­tårta före talet.

Men att tårtan skulle ­föreställa en svart kvinnotorso hade hon aldrig ­kunnat föreställa sig. Att konstnärens eget huvud, svartmålat och med groteska, illröda läppar, var en del av installationen visste hon sannolikt inte heller.

Idén var att han skulle skrika varje gång någon satte kniven i tårtkroppen och skar ut en bit. Man kan tycka att det är roligt, intressant, provocerande eller smaklöst.

Men helt klart är det överrumplande om man ­inte är beredd. Kultur­ministern hanterade överraskningen med att mata konstnären med en tårtbit. Mindre välfunnet kanske, men det var vad hon gjorde.

För detta tycker Afrosvenskarnas riksförbund att Lena Adelsohn Liljeroth ska lämna sin post. Det var en smaklös, rasistisk manifestation som anspelade på kannibalism.

Så kan man ­säkert tolka det. Men konstnären, Makode Aj Linde, är själv afrosvensk och tar ofta upp frågor som rasism, främlings fientlighet och slaveri. Alltså kan avsikten med tårtinstallationen rimligen inte ha varit prorasistisk.

Tillbaka till bilden av den skrattande kulturministern som mot en fond av andra skrattande medelålders kvinnor matar en skrikande parodi på en svart person med en tårtbit föreställande människokött. Har hon gjort bort sig?

Själv tycker Adelsohn Liljeroth att det inte var helt lyckat att hamna på ­bilden. Det kan man hålla med om. Men är det mer än så? Knappast.

Men tårtincidenten visar att landets toppolitiker måste vara beredda på allt alltid. För att slippa överraskningar likt kultur­ministerns krävs bra medarbetare som till och med tar reda på om tårtkalas verkligen betyder tårt­kalas. Eller om det egent­ligen är ett provocerande konstverk.

Den visar också att landets journalister, med yrkesetik och publicistiska regler, är betydligt trögrörligare än skribenterna och bildtjuvarna i de sociala medierna. Där var tårtan stor ­redan i förrgår. I går, när bilden var betald och de alla inblandade fått säga sitt, kunde du läsa om det på afton­bladet.se. I dag i pappers­tidningen.

Bra eller dåligt? Jag vet vad jag tycker.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM