Modernt slaveri ska inte tillåtas i Sverige

Foto: Noella Johansson / TT
Bild från pressträffen.
KOLUMNISTER

Jag tillhörde kritikerna då regeringens hårdare tag mot papperslösa presenterades i höstas.

En presskonferens i dag under den mindre lockande rubriken ”Svenska myndigheters arbete med återvändande av utvisade” har fått mig att i någon mån tänka om.

Sverker Spaak, processägare, ja det heter så på modern svenska, numera är det alltid någon som äger en fråga, tog fram en powerpoint och började rabbla siffror, årtal och prognoser.

Antalet utresta självmant ... överlämnade avvikna ... avslutade återvändarärenden ...

Utanför fönstret i pressrummet på polishuset på Kungsholmen i Stockholm vräkte snön ner och då processägare Spaak på Migrationsverket talat färdigt var det dags för Patrik Engström, chef för den svenska gränspolisen, att slänga fram ännu en av alla dessa powerpoints som en presskonferens i vår tid inte tycks klara sig utan.

I fjol efterlystes 12 000 personer som har gått under jorden efter att ha fått besked om att de ska ut ur landet. Under åren 2017–2019 kommer det att handla om ytterligare 22 000, enligt prognoserna.

Det är en hel del människor. Vissa av dem lämnar visserligen landet utan att någon märker det. Och ett antal tusen kommer att se sina ärenden bli preskriberade, vilket ger dem möjlighet att ännu en gång ansöka om att få vistas i Sverige. Men ändå. Det är en hel del människor.

Hur många papperslösa som befinner sig Sverige finns det av lätt insedda skäl inga tillförlitliga uppgifter om. En några år gammal uppskattning talar om mellan 10 000 och 35 000 människor.

På andra sidan den beräkningen har vi en flyktingström som gör att det finns skäl att i det närmaste fördubbla den siffran.

Engström pratade på. Om ”ärenden i balans”, att det ”inte går att arbeta aktivt med alla dessa fall" och om kommande "riskbaserade arbetsplatskontroller”.

Riskbaserade arbetsplatskontroller? Vad betyder nu det? Översatt från byråkratiskt mumbo jumbo: Möjlighet att göra razzior på arbetsplatser utan brottsmisstanke, vilket har krävts tidigare.

Vill vi verkligen ha ett sådant Sverige? Nej, svarade folk till vänster som varnade för rasism och folk till höger som ville se ännu hårdare tag då regeringen i fjol presenterade bland annat den åtgärden för att få stopp för det skuggsamhälle som är på väg att växa fram.

Även jag var skeptisk. Polisiär rätt att klampa in på folks jobb hur som helst är ingen liten sak. Risken för godtycke är uppenbar. Och det är ju näppeligen vita civilingenjörer som kommer att drabbas av plötsliga razzior.

Möjligen hade kritiken varit mildare om ministrarna Anders Ygeman och Morgan Johansson bättre lyckats förklara sitt förslag. Eller om de nu var för upptagna med att visa handlingskraft då de kallade pressen till sig.

Polischef Engström berättade nämligen i dag att möjligheterna till den här sortens kontroller kommer att vara begränsade. Vissa näringar ska undersökas närmare. Om en vara eller tjänst erbjuds så billigt att det inte finns en chans att de anställda har rimliga löner kommer det att finnas möjlighet till inspektion.

Jag tycker att det låter rimligt. Det finns människor som i dag arbetar i Sverige under vedervärdiga omständigheter. Som lider. Som utnyttjas hänsynslöst.

Det här är inte människor som lever på gatan. Risken att komma i kontakt med polisen skulle vara för stor. Ofta ordnas boenden åt dem av skrupelfria personer.

Regeringens sätt att hantera flyktingsituationen har lämnat en del övrigt att önska. Drömmen om att få stänga Öresundsbron var löjeväckande. Id-kontrollerna är möjligen olagliga. Anpassningen av asylreglerna till EU:s miniminivå rimmar illa med de vackra orden om en humanitär stormakt.

Men vi kan inte tillåta att människor i Sverige år 2017 arbetar under närmast slavliknande förhållanden.

LÄS OCKSÅ:

FAKTA: Så många får nej till att stanna i Sverige – lista land för land

ARTIKELN HANDLAR OM