Hit med chinos och en citrusloka

Publicerad:
Uppdaterad:

Ronnie Sandahl om det moderna Lunarstorm-språket

Jag är så där kalkylerat härlig igen. Vi drar oss mot Odenplan. Det är snart natt men ännu varmt i luften.

Jag säger något som jag tror ska locka fram ett skratt. Eventuellt gör jag det också med en tillhörande konstpaus.

Johanna, som ändå är äldre än jag, säger:

– Lol.

Jag säger: va?

Hon tittar på mig och säger:

– Lol.

Jag låtsas förstå, så där som man gör.

Dagarna går. Men ordet lämnar mig inte. Inte förrän jag läser en intervju med Jonas ”Basshunter” Altberg (fråga inte) i en söndagsbilaga.

På frågan om vilket uttryck han använder alldeles för ofta svarar han:

– Men lol.

Inom en parentes, antagligen ditskriven av journalisten, förklaras ordet som en förkortning för frasen ”laughing out loud”.

I skrivet språk bör det dessutom, får jag veta, ringas in av två stjärntecken.

Jag drabbas av en liten kris:

Borde jag veta det?

För att sedan roa mig med tanken på hur det kan se ut när Lunarstorm-språkets termer ersätter våra känslor och handlingar.

Jag ser det framför mig. Killen som läst Slitz-guide-till-hur-man-får-ligga-på-riktigt som går fram till ett tjejgäng och precis ska avlossa det där psykoskrattet som visar att man hört vad de sagt och vill vara en del med konversationen.

Men som i stället nöjer sig med ett:

– *Lol*.

Snuskgubbarna på businessresa som går fram till alldeles för unga tjejer och säger:

– *Nyper i rumpan*.

Och vi andra, vi med vår kalkylerade härlighet, som biter oss i kinderna vid bardiskar och med likgiltig blick säger:

– *Charmar*.

Jag förstår inte.

Det är å andra sidan mycket jag inte förstår.

På väg till jobbet, två dagar senare, går jag förbi en kille. Han är kanske sexton. På huvudet bär han en meterhög mössa. Den är orange och formad som en tratt. Jag kan inte låta bli att titta. Han blänger tillbaka. Jag tittar ned i asfalten.

Hans blick andas: sluta titta, jävla föredetting, har du aldrig sett en orange trattformad mössa förut?

Jag sneglar försiktigt igen. Försöker förstå. Jag försöker verkligen.

Sedan ger jag upp.

Ge mig ett par svettiga chinos och en Loka med citrussmak, tänker jag och höjer volymen på min cd-walkman och skyndar ned mot Ringvägen.

*Förvirrad*.

Tidigare Ronnie Sandahl- krönikor

Ronnie Sandahl

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN